Inlägg publicerade under kategorin Kambodja!

Av Emma Söderlind - 26 mars 2012 12:17

Phnom Penh!

Bussen hit från HCMC kan jag rekommendera att ta den på em. vid 14.00 eftersom den åkte mest lokala så gick gränsen hur smidigt som helst. I LP boken står det att det inte finns någit backpackerområde men gå bara längs vägarna vid floden, till höger om huvudvägen alldeles bredvid nightmarket där ni blir avsläppta så kommer ni att hitta dussintals restauranger och guesthouses.


Annars är staden väldigt mörk och jag blev inte kär i den. Finns nästa inga butiker för någon shopping. Men dagmarknaderna är kanske bra, missade dem.


-Killing fields är ett måste att besöka, men bered dig på tårar. För 5 dollar får du headset där du blir guidad genom alla minnesplatser. Kambodjas blodiga historia återberättas för dig och du kan knappt tro att det är sant…


- Direkt efter Killing fields passar det att åka till Tuol sleng fängelset (S-21) museet mitt inne i staden. Där tillbringar man ca 2 timmar med att gå igenom dem fyra skolorna som sedan blev det största fängelset under Pol Potts regim.


- Det finns ett nyöppnat stort tivoli, Dream park, längs floden som nog är värt ett besök om du orkar trängas med alla lokala där. Tips – vill du slippa köer gå dit tidigt på em, inte sen kväll.


- En stadssightsing är mysig och går fort, ca 2 h så har man sett allt och fått en överblick av staden.




Siem Reap!

En supermysig stad med grymt nattliv. Till skillnad från Phnom Penh finns är mängder av grym shopping som vi turister gillar – finns flera nightmarkets av alla de sorter och varför inte stanna till och ta en fotmassage för 1 dollar när du ändå går längs gatorna? Boenden finns även hur många som helst av och att stanna någon extra dag bara för att njuta av kvällarna inne i staden är helt klart värt!


-  Angkor templen! Även om du inte är en tempelmänniska så är alla dessa värda minst en heldagsbesök. Gå gärna upp och se soluppgången samt solnedgången, då har du fått en lyckad dag. Se till att ladda med vatten och behåll entrepasset på dig, det behövs till varje tempel. Ha även med dig en sarong då några tempel inte låter dig gå in med bara knän och axlar. Man kan utan problem cykla runt där en hel dag, det kan jag rekommendera er att göra!


Finns en del utflykter som man kan göra, bl.a att klra fyrhjuling lät intressant. Ägna hellre några fler dagar här än i Phnom Penh – mycket mysigare stad!




Battambang!

Att ta båten till Battambang från Siem Reap var helt klart värt då du får se så mycket av Kambodjas befolkning längs floden. Men se till att äta frukost innan du når hamnen, där fanns det inte stort utbud mer än bananer…

Annars bjöd Battambang, som är en väldigt liten med bara två gator som har gatlysen, på många positiva överraskningar.


- Bambutrain var grymt att åka! Går mycket fortare än vad man tror och rälsen är inte i topptrim direkt.


- Besök till krokodilfarmen helt klart värt. Trevlig ägare och att få hålla i en äkta krokodil som inte är tam och tränad är en upplevelse!


-  Killing cave påminner dig mer om Kambodjas blodiga historia. Fin promenad upp till tempelt med bra utsikt och väldigt trevlig rundtur där uppe.


-    Avsluta em. i killing cave med att titta på batu cave, därifrån över 5 miljoner fladdermöss varje kväll flyger ut ifrån. Mäktig syn!


-    Seeing hands – testa en massage av blinda. Mycket bättre än dem andra massagerna som man provat. Finns även i Phnom Penh och Siem reap samma företag!


Nu i efterhand så gillar jag det kambodjanska folket mer än det vietnamesikska. Eftersom i Kambodja kan dem ge utan att begära pengar av en direkt. Dem ville prata med en och var inte alls lika vetgirga efter pengar som i Vietnam. Finns mycket att göra och jag önskar att man hade tillbringat mer tid där! Men kanske får bli ett återbesök någon gång :)


                                                       

ANNONS
Av Emma Söderlind - 17 mars 2012 14:30

Segt imorse och ja andra mornar har börjat bättre ;) Men vi checkar ut och tar oss till frukosten – som inte ill öppna fastän det står 06.00 utanför så vi får gå vidare till nästa ställe. Synd jag gillade personlaen och stället här igår. Går förbi hotellet där vi bokat taxin, gudomligt skönt att vara ute och gå nu när det är mörkt och innan solen går upp. Där frågar han oss om vi kan åka klockan åtta isälllet, men detta är vi inge sugen på efter denna tidiga morgon- nu vill vi bara komma iväg. Så blir en omelett för mig till frukost och ja, mycket salt för att täck det behovet och ja, magen har inte klagat än på denna *pepper peppar*.


Sedan så är det inte direkt en taxibil som plockar upp oss utan ja, snarare en privatbll som ska köra oss dit. VI får åka med två andra lokala till gränsen och ingen av dessa tre kan någon engelska tror jag. När vi hoppar av vid gränsen så möter en killa direkt upp oss och vill att vi ska åka med hans företag, dem kan ta oss vart vi vill med minivan. Under resans gång så har vi börjat ändra våra planer då det både verkar krångligt och dyrt på koh Chang och gränsen är inte den som vi trodde vi skulle till – utan den här ligger mycket högre upp. Så vi funderar på Pattaya nu. Men denna man hjäper och visar oss precis vart vi skall gå vid alla kontroller och återigen går allt smidigt och enkelt – så kan bara säga att fixa visum innan en gräns. Så otroligt värt att göra det!


 Sedan så börjar vi undra om vi verkligen ska ta hjälp av honom. Men vi kommer utanför hans kontor och då när vi får höra priser och reslängd så slutar det med att vi nu har bokat in oss på en resa till Bangkok på ca 1,5 restd med en minivan för 350 baht. Vi fick en halvtimme innan vi skulle åka iväg. Under denna tid så letade jag efter fukt men hittade ingen, så återigen kommer samma man som följt oss hela fm. och hjälper mig och visar en stor marknad där dem har frukt. Han får överstta för hon kan ingen engelska och jag får till slut min uppskurna mango. Mycket snällt av han. Sedan klagar han på att jag går för fort och då skyller jag på mina långa ben.


 Vatten köper jag utanför bokningsstllet och det var ovanligt att använda baht igen. Men nu sitter vi på en mycket fin och bekväm minivan till Bangkok alltså. Blir inget stopp på östkusten som planerat utan vi tillbringar mer tid på västkusten (snabbt bestämt denna morgon – livet på resande fot är härligt!). Så får se vilken del av Bangkok det blir, sedan drar vi vidare redan imorgon bitti. Kim ska bara spana in lite shopping.


Så imorgon blir det änligen sol, bad och vattenäventyr! Om någon vecka är vi på Ko Tao och då blir det äntligen dykning för min del! Gud vad jag ser fram emot detta! :D Over and out, nu ska jag njuta mer av resan, känns konstigt med vänster trafik igen:P Framme i Bangkok 3,5 timme senare (jag som hörde 1,5 timme blev lite besviken kan jag säga :P). Det gick snabbt och enkelt att hitta ett guesthouse, men priserna är högre här i Thailand och det måste vi nog vänja oss med. Så blev 280 baht var för en natt i ett rum som funkar för en natt om jag säger så, men med AC iaf.


Sedan gick vi ut på gatan (vi bor på gatan bredvid Koh San Road) för att käka lunch, blev en supergod pad thai – billigt och bra! Sedan letar vi efter en tuktuk som kan ta oss till MBK för lite shopping. Hittar en som vill att vi ska stanna vid en skräddare så får bi ett riktigt bra pris, 15 baht var nämligen. Bestämmer oss för att göra detta eftersom vi ändå inte har tid att sy upp några kläder så blir det lätt att säga nej. Den här gången är det mycket roligare att gå på MBK och jag gillar Bangkok mycket bättre för nu förstår man sig mer p det här med att resa, hur man ska pruta och att man kan äta den lokala gatumaten. Så vi tillbringar några timmar med shopping, Kim hittar ett alternativ till ett nytt objektiv och en ny vattentät kamera precis som hon var ute efter. Jag själv shoppar på mig lite nya kläder.


Sedan äter vi middag på Burger King – stripsen var det bästa, himla gott! Tuktuken hem fick vi inte för lika bra pris, men förhandlar till oss för 170 iaf, han ville ha 300 baht :P Hemma så tar vi en sväng längs Ko San Road för att spana lite mer och då helt splötsligt inser vi att det är St. Patricks day – haha! Det firas helvillt på några barer där alla är klädda i grönt. Sedan hem igen och lite dator sedan en härlig kall dusch för att sedan stupa i säng – imorgon reser vi till Cha Am. Nu är jag less på alla bussresor – ska bli skönt att få stanna på ett ställe nu några veckor (med bara kortare resor emellan).


   

När solen inte gått upp, och restauragnen inte öppnat (och öppnade inte heller) så måste man ju roa sig med något medans man tittar på soluppgången med sin packning ensamma ute på gatan ;)

   

Helt plötsligt var det jätte ljust ute ;)

   

Vilken taxi va? ;)

             

Jadu, det var mer fest än vanligt på Koh San Road kan jag säga ;)

ANNONS
Av Emma Söderlind - 16 mars 2012 14:30

Vaknade några gånger inatt av att det var för varmt så mitt i natten öppnade jag fönstret och hängde upp mitt myggnät framför det så att inga mygg skulle kunna komma in. Törsten höll på att döda mig så vågade mig på att dricka en klunk cola, som var lite kall och kolsyra kvar fortfarande, men inge mer fastän halsen bara skrek efter det. Så la mig nere i fothuset med kudden för att få så mycket vind på mig som möjligt för att sedan återigen försöka att somna. Sedan vaknade jag och var ganska pigg vid halv sex, men bestämmer mig för att ligga kvar och halvsova.


Detta var det inga problem med och inte förrän typ nio tiden så kliver vi upp och det var gudomligt skönt med en sovmorgon. Vi konstaterade att vi nog endast har sovit längre än 8 en handfull gånger under denna resa, och detta var första gången utan larm tror jag. Men sedan går vi till ett wifiställe för att ta det lugnt och äta frukost. Min hunger är inte tillbaka så blir bara en mangoshake för mig, men att det var iskall var gudomligt gott! Hittar även lite handgjorda smycken och kambodjanskt kaffe som jag köper med mig. Sedan tar vi en tur runt staden för att kolla priset på Seeing hands (massage av blinda) och möjlighet till taxi/buss till Koh Chang. Vi hittar båda väldigt fort och en massage kommer det att bli ikväll – ser riktigt skönt ut och häftigt med en blind person. Och vi bokade en taxi som skulle ta oss till gränsen för 8 dollar var, därifrån har vi sedan fått värsta långa vägbeskrivningen med flera tuktukbyten(bussbyten – så morgondagen kan bli spännande! Sedan följer jag Kim till hotellet medans jag själv tar en sightsingtur och promenad runt staden. Hittar en del fina ställen, lite kort och ja det blir en trevlig promenad och jag kan konstatera att Battambang inte är en turiststad, utan en liten och lokal stad eftersom man inte mötte någon annan vit person under hela dagen.


Tillbaka på hoteller fräschar jag till mig lite och sedan går vi ner för att vänta på Mr. Blue – batman tuktukchauffören från igår som vi bokat att köra oss idag med. Men det är inte han som möter upp oss utan det gör en väldigt ung och artig kille med en ny och fräsch tuktuk. Han berättar att Mr. Blue tyvärr hade bokat in några andra men att han kunde köra oss istället .


Upp och hoppa på tuktuken sedan rullar vi mot eftermiddagens första stopp – Krkodilfarmen! Där följer killen med oss in och berättar en hel del och översätter vad ägaren säger. Det är en familj på man, hustru och en liten dotter som äger krokodilfarmen som har 700 krokodiler. Dem äldsta är 20 år, men för bara ett litet tag sedan så hade dem några som var 80 år gamla (krokodiler kan bli över 100 år), men dessa sålde dem för att deras skinn är mycket värdefullt när dem är så gamla. Dem hade allt mellan ägg-gamla och stora krokodiler. Först får vi å runt ovanpå kanten till väggarna och ta kort och titta på alla. Eftersom det är soligt och varmt så är dem ganska lugna och stllla men ibland får dem rycket och då går det fort och plaskar mycket. Så häftigt och fina djur! Vi ,får även gå och titta på där dem förvarar äggen. Där berättar vår chaufför om, hur länge äggen förvaras där och hur lång tid det tar innan dem kläcks. Det var ett antal dagar som jag inte la på minnet, 40? Får se om Kim kommer ihåg :P Vi hade även fått höra att man kunde få hålla i krokodilerna (dem små såklart) så Kim frågar om det är möjligt och det är det.


 Ägaren (en för övrigt mycket stilig och sjukt vältränad man!) hoppar orädd ner bland alla dem 6 månader gamla krokodilerna och fångar vant in en av dem små liven. Då säger vår guide att: ”When they are small the run away from you, when they are bigger they coming after you”. Ägaren kommer upp och Kim börjar att hålla I krokodilen medans jag fotografer. Sedan skickar vi den till ägaren igen för kamerabyte och sedan är det min tur. Man måste hålla hårt ihop käkarna så att den inte biter en samtidigt som man håller i svansen. Den är ganska stark så lite måste man ta i för att få munnen att hållas stängd. Riktigt häftig upplevelse och jag gillar verkligen skinnet! Ögonen var även dem häftiga att se på nära håll. Vi tackar så mycket och betalar 4 dollar tillsammans + en var i dricks till honom och sedan går vi helt upprymda och helnöjda över besöket tillbaka till tuktuken.


Innan vi hinner åka kommer ägaren ut igen och visar oss tre stycken krokodilägg som inte har fått en ring runt sig på mitten, och då förklarar han att dem inte kan bli någon krokodil. Så därför villa han ge oss dem här som en present. Är detta sant? Fick vi just varsitt krokodilägg som vi får behålla? :D Jag kan knappt fatta att det är sant och ja, Battambang bjuder på den ena oväntade och helt otroliga överraskningen efter den andra, och för inga pengar heller!


Vi kan knappt förstå vad som just hänt när vi rullar vidare för eftermiddagens andra stopp – Killing cave! Det är en bit och åka och det är härligt att åka förbi den kambodjanska landsbygden – det är mer orört och mindre turistigt här än i Vietnam och det gillar jag. Skulle ha varit roligt att tillbringa en månad här med! För när man möter folk här så kräver dem inga pengar från en när dem ger en något, dem önskar bara att man kan köpa något från deras shop eller så, och inga överpriser har vi stött på än heller. Det fanns det i Vietnam kan man säga och rädslan att ta emot något eftersom du alltid visste att du skulle bli krävd på pengar efteåt finns kvar än och gör att du nog måste e väldigt otacksam ut….


 För att komma upp till grottan är den 20 min trappgång rakt uppför! Men det är inte grottan som vi kommer till först utan det är några tempel på toppen av berget. Där berättar guiden en historia om hur Crocodile mountain har fått sitt namn ( ett berg som vi ser mycket nära), samt om Duckcage och hencage ärdöpta efter(berg det med). En intressant historia som jag har på film och vi får även höra historian om varifrån Battambang har fått sitt namn. Det betyder nämligen den borttappade staven. Mycket intressant! Vå går vidare mot en stor gyllene Buddhan och där berättar han vad Buddha betyder och hur Siddharta (prinsen/kungen) blev Buddha, intressant att höra den historien av en äkta Buddist och inte av Eva-Liz i klassrummet. Eller det kanske var lärarstudenten Johan som berättade denna. ;)


 Här ivill dock min mage inge mer och är inte hundra frisk efter gårdagen så värsta magknipet infinner sig och lite onärvarande blir jag av guidningen men efter ett tag går det över (som tur är) V! stannar till vid nästa tempelområde och då får vi återigen lite av samma historia som från Killingfields. För här uppe på bergstoppen hade röde khmererna ytterligare ett fängelse, en liten byggnad där dem trödde in över 100 fångar utan mat. Det är återigen intressant att höra en jämngamal person berätta om isin egen historia. Han berättade om att dem var folk med glasögon, dem som kunde ett annat språk och alla lörda som dem satte här i fängelset utan mat. Sedan tog man dem och radade upp dem framför grottan som vi strax skulle besöka och slog dem hårt i nacken/ryggen så att dem föll ner ganska djupt. Om dem hade tur så dog dem direkt, hade man oturen att överleva så fick man stanna där nere för det gick inte att komma upp och svälta ihjäl bland resten av dem ruttnande liken…Återigen bevis på hur grymma Pol Pots män kunde vara.


 Grottan fick vara orörd ända till slutet av -90 talet början av 2000-talet eftersom stanken var outhärlig och folket ville inte ta tag med att röja upp här efter störtningen av Pol Pot. Men nu har man gjort det till en fin minnesplats och med en bra trappa så att man kan gå ner. Där nere finns även precis som på Killing fields en massa ben och skelett sparade som minne efter vad som hänt på denna plats. Man har även en stor vilande Buddha inne i grottan eftersom Buddha betyder något bra och rogivande så placerar man alltid en Buddha på minnesplatser. Här nere fanns även bilder på alla dem Biddhistiska stjärntecknen (kinesiska, men han kallade dem deras?). Så vi börjar berätta vad vi är och jag berättar att jag är apa och Kim att hon är tiger. Då berättar killen att han också är apa, så vi frågar då direkt hur gammal han är. Då visar det sig att han är född precis samma år som jag, 1992! :)

 Sedan att han har två yngre systrar som går i skolan. Han själv har gått i skolan i 6 år och bl.a läst engelska. Men dem får bara öva det praktiska med varandra i skolan (kambodjaner) så för en månad sedan kunde han varken förstå eller prata med några turister. Men nu har han arbetat en månad som tuktukchaufföer och han var riktigt bra på engelska nu. Han ville fortsätta med det tills han kanske kunde få möjligheten att bli en turistguide och få resa runt. Men han visste att många drömde om det och det fanns bara ett fåtal jobb så han fick se. Hans far arbetade också som tuktukchaufför, men hans problem var att han inte kunde någon engelska så han kunde inte köra några turister. Han mor var hemmafru så han behövde hjälpa till lite med pengarna hemma. Det är alltid lika intressant att få höra om deras liv. Dock hade han inte tagit något smeknamn än och ja, hans rktiga namn var för långt för mig att komma ihåg ända tills nu…


Efter grottan är det inte lång väg ner till platsen där vi parlerade tuktuken (och där vi lämnade våra dyrbara krokodilägg!). Här nere får vi vänta lite tills det börjar skymma för då börjar flera miljoner fladdermöss att flyga efter varandra ut från en grotta! Vilken syn och bredvid oss sitter barn och slår med flaskor så att fladdermössen inte ska flyga för lågt. Detta håller på i minst tio minuter och det är inga små svärmar som kommer utflygandes från grottan hela tiden heller. Sedan åker vi vidare en bit från grottan för att beskåda detta från håll och ja – det var en mäktig syn!


 Väl hemma i staden igen så får vi träffa hans sytrar och vi ber dem ta ett kort på vi tre. Sedan går jag och Kim till en redan bestämd billig restaurang för middag. Blir en lätt kycklingsallad för mig. På restaurangen ber vi även personlaen koka våra krokodlägg åt oss så ja, nu har man ätit krokodilägg med. Smakade nästan som vanliga ägg men äggvitan var slimig medans gulan kändes överkokt? Men häftigt att smaka men oj vad mättande dem var! Sedan blev det en timmes härlig massage av en blind person, också en ny upplevelse eftersom du kände hur dem använde sina händer hela tiden för att hitta rätt. Åker du till Kambodja måste du prova detta!  Den var dessutom myket bättre än Vietnamesisk massage!


Hem på rummet och oj vad trött man var efter denna dag. Men tar mig ut på en löptur och som vanligt i små lokala städer så är alla mycket intresserad av en när man springer, man får uppmärksamhe och frågor från varenda person som är ute ;) Sedan stupade jag isäng för imorgon ska vi upp klockan 05.00 Checka ut ca halv sex, sedan käka frukost och efter det åka med taxin och där måste vi vara på plats 06.30 Och vi vet bara hur vi tar oss till gränsen – ingen aning riktigt hur vi ska ta oss till Koh Chang – spännande dag imorogn! Men nog inte lika spännane som denna varit ;)


 

Var tvungen att köpa lite kaffe - och glra en god gärning och stödja lite!

       

Naga -ormen!

 

Klockan står alltid på 08.02 på Battambangs tågstation...

 

Sugen på att köpa en levande sköldpadda och tillaga till middag på marknaden? ;)

           

Fick hålla i en av dessa - 6 månader gamla! :D

     

Fick en blomma av ägarens dotter - supersöt! :)

     

Killing cave...

       

Såhär gjorde dem...

 

Fängelset uppe på berget... nu dekorerade med fina målningar!

   

Ut från denna grotta flög flera miljoner fladdermöss - hur häftigt som helst! :)

             

Krokodilägg!

Av Emma Söderlind - 15 mars 2012 17:00

TRÖÖTT! Både jag och Kim snoozade imorse, tills jag inser att det är tio minuter tills vi ska vara nere i lobbyn typ, så då måste vi hasa oss upp. Tur att vi bara ska dra på oss kläderna och sedan gå ner. Jag går ner lite innan och är nere ca kvart över sex. Mellan då och ca halv sju skulle vår skjuts komma, den dök inte upp förrän tio över sju. Så det kändes lite surt, för då hann vi ändå inte äta frukost (visste inte när den skulle komma och vi fick inte beställa förrän halv sju så ja, det vara bara att vänta och hoppas att det fanns ngt att köpa vid hamnen…


Men jag har haft lite klädjakt och kan dela med mig av en läxa som jag lärt mig. Att kolla vad som finns nedanför et fönster innan du hänger kläder för att torka där. Eftersom hälften på något konstigt sätt kan försvinna. Tappade ett par funktionssockar, en sport bh och ett par trosor (minst viktiga). Men sport BH:n grämer jag mig för, hoppas att det finna att köpa i bra storlekar här…tur att jag har en kvar, och den komer jag att hålla hårt i nu. För nedanför så var det ett plåttak som tillhörde granngården. Jag sprang över dit imorse för att se om jag kunde hitta ngt av dem, såg faktiskt sockarna uppe på taket men dem andra två ägodelarna var putsväck borta! Tyvärr så var det på ytterligare en granngård och ja, ett ganska högt tak så dem fick ligga kvar. VI skulle ju dessutom åka vilken minut som helst.


Det blev en minivan några km innan vi var framme i hamnen. Där visar det sig bara finnas kvinnor som säljer lite bananer, baguette och till slut hittar jag en som säljer nudlar och grönsaker. Denna rusar jag till – slänger fram en dollar och får mig en påse med efterlängtad frukost! Slänger även upp en dollar till och får den stora sidan av en halv bananklase. Sedan så går jag och Kim ombord på en båt som inte direkt var vad jag väntade. Men vi får en sittplats till slut efter att ha fått be folk att flytta ihop lite. Det slutar med att folk skickas upp på taket för att vi ska få plats.


Sedan åker vi – det är lite go i den här båten och snart ska vi få förstå varför. Eftersom vi kör längs en väldigt smal flodmynning med en massa småhus, små båtar och en massa folk. Eftersom det är så grunt så öser vår bår upp höga vågor och sputar mycket vatten bakåt. Två kvinnor i en liten båt får sig en riktig dusch, och dem ser inte glada ut efteråt. Köra fast mitt i floden lyckas vi även, då får båtpersonlen hoppa ut och börja putta på lite. Sedan r det bara full gas på motorn så att den tjuter och ja, ändå så går det inte fort. Förstår varför dem behöver så mycket kraft i den nu. Vi sitter ganska nära motorn och ja, värme producerar den kan man säga!


Sedan kommer vi ut på TOnle Sap och det är härligt att åka över den stora sjön. I kanterna ligger små flytande byar som är ritkgit fina såhär i morgonsolen.  Miljön som vi passerar är fantastiskt vacker och trots ganska många timmar så är jag glad att vi valde att ta båten, även fast jag inte tror att Kim håller med mig på den punkten ;) Men det hinner nog ändras! :)


Längs vägen så stannar vi även för att plocka upp ännu mer lokala – dem vet verkligen hur man fyller en båt och fler och fler åker upp på taket. Den sista biten ska jag också ta mig upp dit, men inte nu under dem värsta soltimmarna. DÅ blir det solsting så man storknar kan jag tänka mig. Håller mig under tak ett tag till. Ska bli spännande att se hur resan blir, blir det något lunchstopp? Toalettpaus? Kommer det att bli varmare här inne med allt folk och hur less kommer vi att bli? Om några timmar blir nu uppdateade igen ;)



Framme i Battambang!

 Resan flöt på bra och eftersom folk, dem lokala alltså, klev av allt eftersom längs floden så blev det bara mer och
mer plats vilket verkligen behövdes eftersom sätena blev sjukt varma att sitta på. Men efter ett tag inser vi att det finns en toalett på båten och att det inte skulle vara något stopp stämde inte, för det blev ett stopp vid ett flytande hus där man kunde köpa lunch och snacks om man ville. Blev ris och en grönsaksgryta för mig och ett kallt och gott grönt isthe! Man kunde även köpa kall dryck på båten så dem här sju timmarna fick ändå förvånansvärt fort.


Längs floden har vi fått se hur mycket fint som helst. Barn som badar, flera olika byar, mycket djur, en gris som fångade en fisk från vattenkanten, en fisk höll på att hoppa upp i vår båt, fiskar som hoppar 15 stycken samtidigt i vågorna från båten och hur människornas vardag är här i Kambodja. Försökte att fotografera så mycket som möjligt eftersom floden vad smal så hamnade man så nära allt folk, hoppas att någon bild blev bra iaf.


När vi var framme så omringas vi direkt av flera tuktuk chaufförer som vill att vi ska åka med just dem till deras hotell. Eller att vi ska betala en liten summa så kör dem oss tills vi hittar ett boende. Till slut, efter några minuters betänkande så bestämmer vi oss för en killa som är ganska lugn, inte allt för på och han kör oss gratis till två hotell, och sedan tar han 1 dollar om vi vill åka vidare. Han har dessutom en ”batman tuktuk”, så yes det här känns bra. Han presenterar sig som Mr. Blue och vi kollar det första hotellet, men där är tyvärr fullt och det enda rum dem har är alldeles för dyrt så vi åker vidare till nästa hotell. Där får vi titta på ett rum för endast 6 dollar, dock med fan men vi testar och ser om det fungerar. Rummet är annars fräscht och vi har ens stor dubbelsäng var. Vi beslutar oss även att redan

ikväll vid solnedgången fara och åka Bambootrain. Så med samma chaufför, som verkligen är jätte hjälpsam, bokar vi att åka iväg 16.40 Vi möter upp han och åker några km, bl.a över den gamla franska bron (Battambang är mycket
inspirerat av den franska arkitekturen, fransk koloni förut kanske?). Väl framme så är tågen inte alls som vi väntat oss. Det är två skenor med en bambuflotte på typ. Sedan har dem en motor där bak. Som tur är har vi en kanon tuktukchaufför så han tar loss en av sina dynor så att vi får sitta mjukt och skönt och sedan bär det av. Vi har en gasglad förare och snart är vi ikapp dem som är framför. Rälsen kan jag säga inte direkt är rakt och skarvarna är inte i topptrim, men det är riktigt härligt att åka – totalt blir det en timmes färd.

Denna räls går hela vägen till den thailändksa gränsen men så långt åker vi inte. Så fort man får möte av ett annat tåg så lyfter dem snabbt och smidigt ner det ena, låter tåget passera och sedan upp igen och iväg. Man fick ett eget tåg att åka på och det var riktigt lyxigt. Jag hade även hört att dt skulle vara dyrt, men det kostade bara 5 dollar så blev positivt överraskad.


 Vi, av någon konstig anledning, får åka mycket längre än alla andra och gör ett sista stopp i en liten by där vi direkt omringas av en massa lokala barn som smyckar oss med bambubladsmycken. Det är ringar, armband och hårprydnader. Sedan så får vi även gräshoppor som dem gjort av bambublad och allt är riktigt fint. Ingenting vill dem ha för detta, utom att vi ska köpa något från deras shop. Detta kan man inte säga nej till så vi köper varsin dricka, och vi blir även bjudna på bananerna. Runt omkring barnen så finns även typ deras farmor och farfar som även dem gjorde lite smycken och tyckte att det var roligt att prata med oss. Vi pratar och stojar med barnen, det är minst tio stycken och dem varvar med att prata med oss och att leka med tåget fram och tillbaka. Vår ”lokfärare” är putsväck borta kan jag säga…ingen aning om vart han gick.


Innan det är dags för oss att åka hem så slutar det även med att vi köper någon sjal var som är handgjorda i bomull och i fantastiska färger, endast 1-2 dollar styck. Vi blir glatt avvinkade av alla barn när vi ska åka och en killa springer ifatt med oss, och det slutar med att han får hoppa upp och åka en bit med oss. Riktigt roligt ställe, och min känsla är att hade vi varit i Vietnam så hade barnen begärt pengar av oss för allt som vi
fick av dem, men inte dessa. Dem frågade bara om vi ville köpa något av dem.

Det var inga överpriser så ja, gillar Kambodja so far! Sedan körs vi tillbaka till hotellet där vi lämnar lite saker för att sedan gå ut och käka middag. Men på något sätt så känner jag mig nu helt plötsligt riktigt illamående och bara tanken på mat får mig att vilja kräkas så ingen middag för mig. Och ja, mycket riktigt. När Kim fått sin mat så känner jag att jag måste ha luft så spirnger ut från restaurangen och ja, där kom kräkningarna. Så jag stannar ute i luften och börjar känna mig lite bättre.

Sedan så stupar jag i säng redan klockan åtta, och morgonen efter kkiver vi inte upp förrän ca halv nio. Så många timmars sömn, men det kanske behövdes?


   

                               

Av Emma Söderlind - 14 mars 2012 16:45

Imorse var man trött efter bara några få timmars sömn, då gick det inte att låta bli att undra hur Hollie och Jody lyckades kliva upp redan klockan fyra för att åka till Angkor templen klockan 05.00…Men jag och Kim gör oss klara och strax efter åtta går vi ner för att hinna få en bra plats i solen nere vid poolen. Där blir vi liggandes hela dagen och jag passar på att hinna blogga en massa. Beställer in frukost och käkar den i solstolen – mycket mysigt och en papayashake såklart – muums!


Lunchen däremot går vi in i restaurangen och äter, för att få komma in i skuggan ett tag. Underbart att kunna få doppa sig i poolen så fort man blev för varm, så det blev väldigt många dopp kan jag säga. Sedan blir det en härlig dusch för att sedan gå in till stan och boka båt till Battambang imorgonbitti, köpa lite saker och äta middag. Middagen blir på en restaurang som vi spanat in tidigare kväll, och ja deras meny är som en tjock bok. Tar flera minuter att bläddra igenom och där hade jag kunnat äta mat i en vecka och fortfarande vilja prova nya rätter. Men till slut så måste jag ändå bestämma mig för en – velar mest mellan en sweet and sour kyckling i en halv annas eller en lokal fiskrätt som serveras i en halv kokosnöt- fish a mok någonting.

Belsutar mig för den eftersom jag vill äta kambojansk mat medans jag kan. Den tar lite längre tid än Kims mat, men oj vad gudomligt god den var när jag äntligen fick den. Fisken var perfekt och det var mycket curry på den – rekommenderar den starkt!! Blir en liten promenad till innan vi går hem, jag hinner köpa tio stycken fina vykort från Angkor templen av en söt liten flicka för 1 dollar innan vi går hem också. Kvällen avslutas med en lång promenad genom staden och sedan även en löptur –välbehövligt efter gårdagen kan jag säge ;)


Annars har dagen bara varit lugn och ja, man känner att det har blivit mycket sol de senaste daganra och det är svårt att hinna med att dricka så mycket som man behöver. Kan även nämna att all personal på hotellet nästan var på samma bröllopsfest som vi igår, och man blev som en i gänget för oj vad många som hälsar, frågar om gårdagen och kom och ville se bilder från gårdagen som jag tog.


Hittade även hur många bra marknander som helst i SIem Reap när jag skulle springa – varför så sent? Jag som hade velat shoppa! Men men, kan bara rekommendera er andra som åker hit att njuta av marknaderna på kvällen. Finns inte bara en nightmarket, utan minst 7 stora ställen som man kan gå till, don’t miss them!


       

Av Emma Söderlind - 13 mars 2012 08:00

Imorse så blev det frukost på hotellet och sedan så bar det av till Angkor templen – och oj vad förväntansfull jag var! Det var dock inte den chauffören som vi bokade med som kom för att hämta oss, utan hans lillebror men det gick ju lika bra. Jag gruvade mig för att det skulle vara lång kö när man skulle köpa biljetterna, men det var inte en enda framför mig i kön så det tog bara sekunder, man skulle bara ta en bild som blev tryckt på biljetten för den behövde man visa innan man gick in i något av templen (något som jag märkte lite för sent dock, mer om det snart…)


Sedan stannar vi och ska planera upp dagen med chauffören, då kommer det fram att det skulle bli dyrare om vi ville se solnedgången (det ingick tydligen inte i en heldag? ;P). Men med lite dealing så kommer vi överens om en mix av både den stora och lilla turen + solnedgången för bara 3 dollar mer var, helt okej. Så rullar vi – första stoppet blir det mäktigaste templet . nämligen Angkor Wat!


Men återigen slog smarta Emma till. För jag stoppade nämligen ner mitt dagspass i börsen, som jag sedan lämnade i väskan på tuktuken. För vi hade redan visat det en gång så jag trodde att vi inte behövde det nå mer, men oj så fel jag hade. Så Kim börjar att traska över den långa bron som ledde till templet. Medans jag själv fick springa tillbaka till parkeringen och förtvivlat försöka att leta efter en tuktuk bland typ 100 st (kändes det som iaf). Jag sprang runt två varv innan jag äntligen hittade rätt, men då så var chauffören inte där utan han kom springandes från ett annat håll, men min väska stod obeskyddad kvar.. Så det kändes inge bra, så jag packade min lilla väska och tog med mig börsen denna gång. Nu var det inga problem att komma förbi vakten och sedan tillbringade vi ca en timme med att traska runt inne i Angkor Wat som var en riktigt häftig syn!


Sedan rullade vi vidare längs färden och det var skönt att få sitta ner i skuggan några minuter och få dricka vatten – slukade en flaska direkt nrär vi kom tillbaka från templet – solen tar på fastän klockan bara var strax efter nio-halv tio. Nästa stopp blev templet Ta Prom – som dem har spelat in Tomb Raider filmen i med Laura Croft. Kim som sett filmen nyligare än mig (och allmänt kan mer om film än jag) kände igen sig och ja, med stora träd som är ca 300 år gamla som växte på murarna så fick man känslan av att detta var ett djungeltempel Sedan stannade vi vid ett fint tempel som hette Pre Rup. Där gick jag upp till tornet och ficj stoppa rökelse framför där dem mediterar/ber och
det skulle ge mig tur – hoppas att det stämmer!


Färden rullade på – Vi stannade vid Ta Som, ett till tempel. Sedan vid Neak Pean, ett väldigt annorlunda tempel som bestod av en kvadratisk pool med vatten i mitten. Och sedan runtomkring den så var det fyra kvadratiska pooler till. Annorlunda, men väldigt fint. Här köpte jag även några munblåsspel av en kille som sålde det – såg fina ut och inge stora så det fick bli dem, en rolig souvenir


Sista stoppen innan lunch blev det näst största templet, efter Angkor Wat. Preah Khan. Det fungerade som ett gammalt universitet och där arbetade 1000 lärare.  Det är uppbyggt som så att. I centrum var kungens rum. Sedan ledde det fyra gångar in/ut från templet, en åt vardera väderstreck. Den som ledde mot öst var kungens gång, dekorerad med guld och diamanter längs vägarna och taket var jämn högt hela vägen. Dem andra däremot, som var för dem som var lägre rankad än kungen, där började taket väldigt lågt och blev sedan bara högre och högre – detta kunde man se jätte tydligt. Detta för att dem skullebuga sig ner och vara underordnad kungen. Drottningen var en mycket utbildad kvinna och undervisade i 3 olika ämnen, tyvärr kommer jag inte ihåg vilka, men det finns på film. Sedan så är ena halvan Buddhistisk med buddhistiska statyer (tyvärr förstörda eftersom en kung genom tiden inte gillade buddismen och det var bara hinduismen som gällde för honom. Så i templet finns  många bilder på Brahma, Vishnu och Shiva. Och dem får symbolisera mycket, det trodde jag inte i ett buddhistiskt land faktiskt.I Kambodja så är även ormen, fågeln och ett tredje djur mycket viktiga symboler och finns på varenda bro, tempel och ja överallt. Tillsammans så symboliserar dem fred! Det finns 3, 5, 7 och 9 hövdade ormar, men alla symboliserar dem samma sak.


Det blev ett långt besök här eftersom på något sätt (ingen aning om hur) så lyckades jag få en guide som berättade allt detta för mig, och det tog typ en halvtimme men var otroligt intressant! Sedan blev det lunch och nu kände jag mig väldigt duktig och vuxen, för jag bjöd guiden på både mat och vatten. Så vi satt och småpratade, han berättade  sin familj, vad han gjorde och lite allmänt bara. Han var 22 år och hade fyra bröder. Hans föräldrar drev en liten restaurang utanför SIem Reap tillsammans typ. Han pluggade engelska i skolan just nu för att bli bättre på det.


Sedan så mår Kim inge bra och vi skjutsar hem henne i igen. Sedan åker jag snabbt tillbaka för att se dem sista templen. Dessa är fina men ett får jag inte komma in i, nämligen Baphon. Eftersom jag har shorts och linne, men det var bara detta (och tydligen Angkor Wat) som hade dessa regler vad jag kunde förstå, men jag fick iaf ta några bilder och sedan bar det av till elefanterrassen och The terrace of the leaper king. Ingen av dem var direkt speciella och jag fattade knappt att det var dem, haha. Sista besäket innan solnedgången blev Angkor Thom med Bayon i mitten. Detta var otorligt fint och fanns mycket att klättra i och det hade även föera hundratals ansiktsbilder. Detta sägs vara egot av kungen som byggde det och alla dessa ska symbolisera han, undrar om det är sant ;) Eller det var näramre bestmt 216 stycken leende ansikten som Bayon är dekorerad med.


Baphuon som jag inte fick gå in i kallas världens största jigsawpuzzel och har plockats ner bit för bit av arkeologer för att studerats. Och det var först så sent som 2008 som det åter stod på plats och man kunde besöka det med. Tyvärr så pigick uppbyggnadsarbete på många tempel eftersom träd har fallit över dem och förstört en hel del. Detta som jag förstod det efter kriget då det bombades lite och på så sätt förstört mycket av dessa historiska tempel, som dem flesta byggdes på 1100 taletl, av kung Jayavarman VII.


Sedan, strax innan fyra blev jag avsläppt för att gå stigen upp till det sista templet, Phnom Bakheng, ett bergstopptempel dit många tar en elefanttur upp. Men jag promenarer och sedan går jag upp på toppen av templet för att hinna få en plats där, eftersom endast 300 personer får vara där uppe och se solnedgången. Efter ett tag ser man att det blir en enorm kö nedanför som till sist vänder om och går ner igen, stackarna. Men först typ kvart i sex
börjar solen gå ner så det blir lite väntan. Me n den spenderar jag med att stå och prata med en mycket trevlig italienare om allt och ingenting – han har ett mycket häftigt liv. Vi pratar även med några japanska tjejer, en av dem heter också Emma, roligt!


Sedan får jag bråttom, för jag hade avtalat tid med en på hoteller som jag skulle få följa med till ett lokalt bröllop ikväll. Men blir sen och ingen väntar i lobbyn när jag kommer ca tio i sju. Så går upp och kollar läget med Kim, fräschar till mig lite, sedan ner igen för att återigen se m han var där. Det var han! Yes, vi skulle bara vänta in fyra till. Eftersom Kim inte hade energi att följa med så var jag glad att jag kände dessa. Eftersom det nämligen var Jodi och Hollie som nu bor i rummet bredvid oss. Hur liten är världen egentligen? Men superroligt! Men bristen på tiden så kastar jag bara på mig ett par jeansshorts och ett linne, det får duga till bröllopet.

Men när Hollie och dem kommer ner så är det fina långklänningar och riktigt sminkade – oj så fina dem var. Haha också kommer jag där typ svettig efter alla tempel ;) Men vi hoppar upp på skjutsen, jag får åka moped och dem andra tränger ihop sig i en tuktuk. Väl där så välkomnas vi av brudparet och hälsar med båda händerna samt får en välkomspresent. Sedan går vi in och ser att det i princip bara är lokala, ca 8 turister där. Vi hamnar vid samma bord och så fort vi satt oss så kommer flera maträtter in på en snurrbricka mitt på bordet – bara att hugga in. Så man använder sina pinnar och äter sedan direkt från tallrikarna. Sedan, innan vi ens hunnit äta upp maten så kommer nästa buffebricka in – otroligt lyxigt! 


Det är även gratis dryck så det är bara att hojta så får du en öl till, otroligt! Mycket  prat, mycket skålande. En killa
är grym på svenska så vi skålar ofta på svenska! Sedan blir det dansgolvetr och, jag hamnar på scenen och dansar loss. Lär mig en kambodjanskdans och vi lär ut en dans sedan tubingen som alla lokala dansar. Gud vad roligt vi har,
helt sjukt!


Sedan när bröllopet är slut så fick alla ett kuvert var och där fick man betala hur mycket man tyckte att det var värt. Ca 5-15 dollar ca dem som vi åkte dit med. Sedan upp på mopeden igen, lite läskigt  när han som körde hade druckit en hel del men det gick bra. Så in på pubgatan i stan och in på Angkor what? En pub där vi beställer in en bhuket med whiskeyoch cola och sedan dansar vi, skriver på vägen och spelar biljard. Superroligt! Jag och dem lokala kambodjanska grabbarna – vart Hollie och dem tog vägen vet jag inte. Troligen hem eftersom dem skulle upp kl 05.00 för att se soluppgången i Ankgor. Sedan blir det en rooftopbar och sedan bär det av till stans största lokala nattklubb. Helpackat med bara lokalt fol, och jag. Haha men kvällen är verkligen grym och jag är helnöjd.


Som avslutning på allt så när vi ska hem ska T bara hämta mopeden, men på något sätt. Kanske för att han var för full, eller så var den andra bara parkerad för nära. Så lyckas han välta en annan moped och vakterna på parkeringen begär att han ska betala 150 dollar. Det vill han inte så dem står där och diskuterar ett tag, och fastän jag inte kan kambojanska (khmer) så förstår jag typ vad det går ut på. Sedan ropar T bara ”Emma, börja gå hemåt” också trycker han in full gas och flyr från vakterna.Efter hoppar typ tio killar upp på sina mopeder och förösker att hänga på han.


Där står jag, återigen som ett fån och ja, det är bara att börja gå hemåt. Väl hemma igen så kommer några andra från hotellet och frågar om allt är bra med mig, om det gick bra att gå hem osv. Sedan inne på hotellet så är redan T där och ber så hgemskt mycket om ursäkt. Haha vis äger god natt men vilken galen kväll – och fantastiskt roligt att gå på mitt första bröllop någonsin, och det visade sig bli ett Kambodjanskt – vem hade kunnat tro det? ;)


Kan nämna att Angkor ölen var mycket bra!


                                                                         


Av Emma Söderlind - 12 mars 2012 03:30

Imorse så klev jag upp, tog en kort löptur och sedan köpte jag sjukt billig frukt till resan. 4 mango och en stor klase bananer för 3 dollar (2.25), som är ca 19,5 kr. Helt sjukt. Sedan blev det att beställa frukost, precis samma som igår medans jag gick upp och tog en snabbdusch och packade ihop allt. Återigen var maten riktigt bra. Sedan så blir jag irriterad och kan verkligen inte rekommendera white river gusethouse att bo på. För vi hade ju fått han att gå med på att vi skulle få kaffe och the gratis till frukosten eftersom annars skulle vi gå ngn annanstans och äta. Men då när vi ska betala så tar han ändå betalt för det . jag blir så himla arg. Sånt där får mig att flyga i taket. Man ska hålla vad man lovar, och inte luras. Blir så irriterad att jag har lust att gå in på tripadvisor och sätta jätte dåligt betyg på dem bara för att!


Men sedan så går vi och väntar på att en tuktuk ska plocka upp oss till bussen. Han är lite sen, och inte så hjälpsam. Dock tror vi att han är det när vi ska kliva av, eftersom han tar våra väskor, men sedan inser vi att det vara bara för att få av dem så att han sedan skulle kunna åka så snabbt som möjligt. Detta verkar vara som att det bara är lokala på bussen. Ingen som hjälper os med vart vi ska lägga väskorna, så vi står som fån några minuter utanför bussen och har ingen aning om vart vi ska he väskorna. Tills sist så lyfter dem in dem och då tar vi oss friheten och bara går in i bussen. Gissar oss till vad det står på bussbiljetten (verkar som att det blev rätt iaf och sedan håller vi på att dö av värme eftersom bussen är avstängd. Men sätena är riktigt sköna och det finns fotstöd!


När bussen sedan starta så visar sig att AC inte riktigt är i topptrim, men lite luft blåser det iaf. Det har nu gått två timmar av resan och bara fyra kvar. Nu börjar dem fylla bussen så att folk står i mittgången – varför ska det alltid vara sp för? Glad att ajg inte böhver göra det iaf. Dagen verklar bli lika varm som igår, så får se hur det blir att leta ett boende när vi kommer fram :P


Detta var den värsta resan hittills! Oj vad varmt det var, och tiden passades inte riktigt heller. VI kom fram kvart i fyra, skulle vara framme kl 14.00 Halvvägs så stannade vi och åt lunch på att mycket bra ställe, gott och för bara 1,5 dollar. Sedan så var det bara att försöka stå ut i bussen, sitta så lite som möjligt på sätet, försöka sätta sig så att den lilla luften som kom från AC:n (om man nu kan kalla den det…) träffade på en, men detvar knappt så att man kände det ändå :P


Men nu har man fått testa på en sådan där mardrömsresa med, som man får läsa om överallt på internet att alla backpackers råkat ut för ;) Det var vi och ett turistpar till annars bara återigen lokalt folk – vad hittar vi för bussar? Men framme så bestämmer vi oss att åka med en tuktuk som lovar att köra oss tills vi hittar ett boende. För det är ca 6 km in till centrum. Men alla vill ha 15 dollar för ett dubbelrum med AC så det känns inge bra…men till slut stannar vi på ett ställe med swimmingpool, grtis wifi (tyvärr bara nere i restaurangen)och ett fläktrum (superstort) för 12 dollar. Men vi kan när vi vill koppla in AC igen.


Vi tog en sväng och rekade av staden lite, den verkr sjukt mysig och jag gillar Siem Reap redan. Sedan åt vi middag på hotellet, tog 40 min att få in en liten tacosallad och en hamburgetallrik. Så ja, tror att vi har gett dem vår chans, levde inte upp till förväntningarna riktigt. Sedan gjorde vi oss iordning för att ta en sväng på nightmarket och spana in stan. EN mycket fin och mysig marknad alldeles vid floden och lite samma känsla som i mysiga Hoi An infann sig. Ett grönt the blev inshoppat så nu är det bara kaffe kvar från Vietnam att köpa, och några vykort såklart!


Under kvällen går vi bara i staden, stannar och köper en fruktshake och bara har en supertrevlig kväll. Det finns en riktig pubgata som verkar helgrym – förstår att många gillar den här staden! Imorgon har vi bokat in en heldag som avslutas med solnedgången över Angkor templen, det ska bli superroligt att se!


 Dags att sova – se om vi klarar oss med fläkt eller om vi behöver AC ;)


                                     


Av Emma Söderlind - 11 mars 2012 07:45


Tur man har solglasögon som är mörka....


Imorse fick vi äntligen sova lite längre, sedan gick vi ner för att äta frukost på hotellet där vi lyckades förhandla till oss att få kaffe och the gratis till frukosten. Så blev ett jätte gott iskaffe med fresh milk för mig och den smakade riktigt bra. Sedan  en vegetarisk omelett som visade sig vara jätte stor – och den allra godaste hittills på resan. Till detta fick man även två toast som var salta och det var även mycket gott. Sedan tog vi en sightsingrunda i stan och titta på royal palace, silverpagodan, independence monument från 1953 när Kambodja blev självständigt från Frankrike och ett tempel som låg på Phnom Penhs högsta punkt. Men bli inte över exalterad nu, den är bara 27 m hög, så ingen gigantisk syn ;)

                               

Många fina parker passerade vi och även rondeller med fina skupturer. Dock är det sjukt varmt så svetten har bara runnit idag, men skönare än i Hanoi! Lyckades även hitta Dreampark som jag läst om, ett nybyggt tivoli som jag läst om i den här staden, dit blir det kanske ett besök ikväll. Då blir det nog ett besök till marknaderna i stan med. Detta tog lite mer än två timmar och jag älskar verkligen den här typen av sätt att upptäcka en stad, skulle
lätt kunna gå 9-10 h per dag! :D


Påvägen hem så stannar vi vid ett lokalt stånd och köper med oss en mycket bra matlåda till hotellet för att äta som lunch, 1,5 dollar kostar denna och det blir ris, grönsaker, kyckling och två stekta ägg. Mumsigt värre! Här hinner jag även tömma kameran för att få så mycket plats som möjligt för alla bilder inför em äventyr, som jag verkligen ser fram emot – nämligen Killing fields, Choung Ek och Toul Sleng museet med S-21 – Kambodjas blodiga historia och röda khmererna med Pol Pott i täten. Jag har läst så mycket om detta och ska bli intressant att få höra ännu mer.


Så klockan tolv blir vi upplockade av en tuktuk som ska vara vår chaufför hela dagen. Det är ganska långt till Killing fields men dessa tuktukar är som en moped med en stor vagn på, med dubbelsäten mittemot varandra
så själva vagnen påminner om att åka hästvagn – vilket ni kanske kan förstå är riktigt mysigt! Väl framme så betalar vi in oss och sedan har dem gjort det så bra att du får ett headset där du får en guidad tur med dig och sedan går du bara runt hela området och lyssnar på 19 olika stopp. Detta är helt klart med på topplistan hittills på resan och jag är grymt glad att jag hade solglasögon idag för en hel del tårar rann längs min kind när man fick höra dessa historier
berättas för en. När man sedan ser kambodjanska människor som ber vid gravar och platserna så går det verkligen inte att hålla tårarna tillbaka – säkert släktingar till människor som dog mellan 1975-1979. För då dödades 3’000’000
människor av Kambodjas 8’000’000 invånare. Alltså mer än var fjärde person i landet dog. Det är helt sjukt och man kan knappt förstå det…


Jag ska försöka att beskirva lite av dem starkaste intrycken från dagen. Att få se alla massgravar som fanns på området Killing fields (dit man körde människor från fängelset S-21 inne i staden enbart för att dödas) var
hemskt. Det fanns totalt flera hundra massgravar där vissa rymde ca 300 huvudlösa kroppar. Det var blandning mellan barn på två år till gamla människor, även både kvinnor och män, pojkar och flickor…. För att döda alla så använde man inga kulor – det var alldeles för dyrt. Utan barnen höll man i fötterna och slog ihjäl mot ett stort träd – killing tree….  Andra dödade man med vass delar från palmträd genom att skära halsen av dem, man slog ihjäl folk när dem hade ögonbindel och använde sig bara av redskap för att döda...Dem har samlat ihop kläder som dem hittat i gravarna och än idag kommer det mer kläder sakta upp från marken, som minne av det fruktansvärda som hänt på denna plats.

Det fanns även stora högar med kläder som dem har sparat sedan dem hittade massgravarna – och det är allt från små barnkläder till dem som passar vuxna…Tänder och andra skelettbitar fann även som man kunde se, inte många tänder
var kvar på hela käken…dem flesta var utslagna och bredvid träd där dem slog ihjäl folk hade man hittat många lösa tänder… På platsen så har man byggt en minnesstupa som har 17 våningar med kranier som var från dem huvudlösa kropparna i gravarna… Alla sorterade i ålders och könordning, återigen hade flera av dem tänder utslagna…Detta var den sista platsen på turen, sedan kunde man bara stå där utanför och lyssna på det sista stycket med minnesmusik på guideturen, då var det mycket känslor som snurrade runt i en. Sedan gjorde inte museet på plats inte allt bättre. Det var skönt att få sätta sig för en lång resa in till staden igen och bara få rensa tankarna – för vilka intryck man fått ta in dessa 2 ½ timmarna.


En liten rolig sak att det fanns ju inte bara en tuktuk utanför området, så vi går och försöker att komma ihåg hur tuktuken åg ut, och vår chaufför. Men detta är inte lätt, men till sist så känner vi igen hjälmen (tror vi) och en vattenflaska som stod bak i vagnen. Men där ligger vår troliga chaufför och sover djupt. Försiktigt försöker vi att knacka på vagnen för att han ska vakna, men djupsömn är det. Då sitter det en massa folk i restaurangen bakom oss och skrattar åt vårt halvdana försök att väcka han. Men vi är ju inte ens säkra att det är rätt person? Men till slut vaknar han till och ja, han säger inte emot när han ser oss så det var nog alldeles riktigt vår tuktuk detta.


Inne i staden igen stanna vil till utanför Toul Sleng museumet, det gamla fängelset S-21. Innan Pol pott kom till makten med sitt kommunistparti så var detta två skolor på totalt 4 byggnader. Men detta gjorde han om till fängelse och i varje klassrum byggdes flera små celler. Hit forslades folk av alla de slag. Från början var det inte så många, kanske 3-4 lastbilar i månaden med bara något tiotal personer. Men den andra halvan av vannsinnesstyret så kom det ca 300 personer per dag till fängelset, och lika många fördes till Killing fields för att dödas…När man störtade Pol Pott och hans regim 1979 så fanns det endast 7 stycken överlevande män kvar på
fängelset….


Det finns några få historier om dem sem överlevde fängelset, typ fyra stycken som man fick läsa. Ena om en målare som i krigets början åkte runt om i landet och jobbade på olika stållen. Sedan blev han erbjuden att jobba
åt Angkor – vilket han gladerligen tackade jag till. Men istället för att flytta med hela sin familj dit så fördes alla dem till fängelset S-21 där dem alla skiljdes åt för att bo o olika cellar. Där började han sedan torteras för att tvingas erkänna något som han inte gjort. Många av fångarna erkände en massa saker som inte var sanna eftersom tortyren var fruktansvärd, många överlevde den inte och dem flesta kravlade sig verkligen fast i den sista tunna tråden som höll dem i liv. Detta pågick under flera år, och dem drog bort alla naglar, bröt fingrar, piskades tills en vakt inte orkade längre, så han var tvungen att lämna över piskan. Piskades till dem svimmade och värre saker med stora tortyredskap…Men en dag så frågar dem efter en person som kan måla ett portträtt av Pol Pott, och han anmälde sig direkt. Men det första vakterna säger är att om dem inte blir nöjd så dödar dem han direkt. Det är flera andra
som har försökt sig på detta innan, men inte nått upp till målen. Men denna man lyckades och det porträtt som du ser på Pol Pott, (vanligaste) är alltså en torterad fånge som lyckades rädda sitt eget liv genom att måla detta porträtt. För efter detta fick han fortsätta att måla åt dem som styrde och fick äta ordentlig mat. Men direkt efter kriget så började han måla för frihet och välgörenhet, men ärren finns fortfarande kvar i honom…


I fängelset fick man endast någon sked av en risgröt per dag och några klunkar vatten, så många dog av svält eller uttorkning Men om det var värre att bli förd till fängelset eller till landsbygden för tvångsjobb vet jag inte vad som var bäst? För Pol Potts filosofi och idé med att få styr Kambodja var nämligen att landet skulle återgå till bara jordbruk och man skulle fyrdubbla risproduktionen direkt (en omöjlighet). Städer skulle inte existera och han sprängde därför bort skolor, banker och allt som har med moderna samhället och utbildade att göra. Så dem flesta människor som dödades under kriget, och togs till fängelsena (för det fanns verkligen inte bara S-21) var utbildat folk,
utlänningar och dem som kunde prata flera språk. Man kan säga att han utrotade städerna och skickade allt folk för att arbeta ute på landsbygden. Utan någon utbildning krävdes det att typ läkare, tandläkare och lärare (som även Pol Pott var utbildad till) skulle kunna arbeta hela dagarna ute på fälten och att sköta alla boskap. Inte nog med detta, även här fick dem knappt någon mat så en kvinna berättade om hennes son som dog när han var 8 månader för att  hon fick för lite mat och kunde inte ge honom tillräckligt med mat. För det kunde hon bara göra på natten, eftersom hon tvingades att arbeta hela dagarna.


Om du arbetade för långsamt, dåligt eller klagade så blev du dödad direkt. Och dem som inte var van och hade kunskap om detta hängde därför inte med och dödades. Detta är en stor orsak till varför Kambodja är så efter idag, eftersom dem tappade nästan 1/3 av sin befolkning och det var den utbildade. Dem flesta som övarlevde var alltså outbildade och man tappade stora delar av flera generationer. En annan filosofi som Pol Pott levde efter var att hellre döda en oskyldig för mycket än att lämna en skyldig kvar vid liv…Hur man nu kan tänka så???


Även att när man ska rensa bort ogräset så måste man även avlägsna rötterna, så när man vill ha bort en utbildad tandläkare t.ex så måste man även döda hela dess familj för att det dessutom inte ska finnas några kvar som vill ha hämnd. Hur några kan utveckla så sjuka tankar är helt sjukt.

Dessutom så pluggade Pol pott även utomlands han med, så det är helt sukt! Men en av dem sjukaste sakerna är att efter kriget så ställdes inte någon av dem som legat bakom dessa vansinnesdåd inför rätta. Detta gjordes först för 1-2 år sedan. Slutet av 2010, början av 2011!!! Så Pol Pott har kunnat leva ett bra liv och få se sina barnbarn växa upp, om jag inte minns helt fel så har han dessutom redan gått bort…


När man gick i alla celler och rum på fängelset så fick man se fruktasnsvärda bilder på människor som torterats till döds och från när dem hittade massgravarna och grävde ut dem… Dessutom gjorde dem röda khmererna precis som nazisterna under andra världskriget – dem fotograferade alla sina fångar och gav dem nummer. Så i alla rum vimlade det av bilder med sorgsna människor med tomma blickar. Unga män, gamla män, små pojkar och flickor och
kvinnor. Det fanns ingen nåd och vissa blickar viade ilska, har och andra utstrålade rädsla, vetskap om sin framtid (möta döden..) och bara helt tomma sorgsna ögon. När man gick där och verkligen bara tittade på varje ansikte förstod man verklgen (eller tror att man kan göra det litegrann iaf) hur fruktansvärt det måste ha varit för folk att komma hit och skiljas från sin familj. Förstod barnen vad som väntade dem när dem togs ifrån sina föräldrar? Kvinnor våldtogs och man vill inte ens tänka på allt som kan ha försegåtts i fängelset….


Jag har så otroligt mycket mer som jag kan skriva och beskriva men ni kommer nog inte att orka läsa det. Reglerna i fängelset, cellerna och ja om allt! I den sista byggnaden var man så full i huvudet av allt som man läst att  man knappt orkade läsa något mer. Där fanns det brev där folk tvingades beskriva sina liv och skriva sina bekännelsebrev där dem bekände sådant som inte var sant….


Men att få komma tillbaka till hotellet var skönt och sedan väntade en mycket god middag. En strk kycklingrätt med ris – mums! Sedan så fick jag strosa runt staden själv på kvällen eftersom Kim hade fått så ont
efter dagens promenad. Jag gick först till tivolit, ställde mig i kön in (det var bara jag som var turist, och huvudet längre än alla andra). Det var sjukt varmt och ja, jag orkade inte med alla köer så jag vänder och går ut. Utanför köper jag dagens efterrätt: en majskolv för 500 rupiah (4000 rupiah är en dollar). Det var den första som jag åt i hela mitt liv, men mycket gott var det! Sedan fortsatte min promenad och då ser jag att köerna till alla karuseller är SJUKT långa, så jag är glad att jag inte gick in. Får bli tivoli när jag hälsar på kim i GBG istället i sommar. Lite dyrare, för här kostade ett åk mellan 2000-6000 rupiah, riktigt billigt! Ca 4-8 kr/åk.


Sedan går jag mot den ryska marknaden som jag hört ska vara den bästa i staden. Men det visar sig vara en dagsmarknad så kolsvart där borta, men en massa matstånd utanför är det. Så i värmen köper jag en iskall kokosnötsfruktshake – som är en av dem bästa hittills – mycket god! Promenaden fortsätter till berget med tempelet på och där upptäcker jag ett till torn/tempel, men nedanför den var en mycket häftig och fin sak som jag tyvärr inte fick ngn bra bild på. Nämligen en gigantisk klockan med sjukt snygga lysen på, och tiden gick rätt dessutom. Snyggt!


Blir en promenad längs floden tillbaka där jag stöter på en dam och måste köpa en majskolv till (denna gång en varm) för att det var så gott!


Tillbaka på rummet så tar jag mig en timmes löptur, skönt att få springa i en stad där man inte springer vilse och gatusystemet är rakt och lätt. Alla gator heter ngt med boulevard och har siffor precis som i västerländska städer. Mycket lätt att hitta, vi bodde på 172 som gränsade till nr 19 och bredvid 154! Man lär sig snabbt, men nu blir det tidig sömn, ska upp och köpa frukt till bussresan imorgon och sedan går bussen 07.30 så blir ganska tidigt – imrogon blir det SIem reap där vi kollat på ett sjukt bra boende. Dem har gratis kaffe och the, gratis frukt, gratis cyklar och en massa annat för 15 dollar/rum. Hoppas att vi får plats där. Snart blir det ett besök till Angkor
templen med!

God natt!


P.S

Kom på rubriken, är glad att jag hade solglasögon och att ajg svettades idag, eftersom då syntes det inte att  man grät när amn gick runt och lyssnade på killing fields. Vill även varna känsliga läsare för  bilder som kan framkalla tårar….


                                                   

Presentation


Adventure must start with running away from home! My adventure will start 17th January 2012! And after that it never gonna end, travel is lika a drug for me! ;)

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3 4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ notimetolose med Blogkeen
Följ notimetolose med Bloglovin'

My travels!

Gästbok - lämna ett litet fotavtryck här :)


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se