Alla inlägg under februari 2018

Av Emma Söderlind - 28 februari 2018 05:30

                                                                                                                                                 

ANNONS
Av Emma Söderlind - 28 februari 2018 05:15

Death road
Vi klev upp kl 6:30 och packade allt som vi skulle kunna tänka oss att behöva inför death road. Vi packade varsin Dag ryggsäck sedan gick vi upp till frukosten som började kl 7. Vi åt Litet grann sedan gick vi ner till lobbyn för att vänta på pickupen som skulle komma 7:30. Förvånansvärt var pickupen i tid och så bar det iväg mot högre höjder.


Det tog 1 timme och 45 minuter upp till starten av death road, på 4670möh med snöklädda toppar runt oss. Helt fantastiskt vackert xD De första timmen åkte vi bara ut ur staden men under de andra 45 minuterna var det riktigt fina vyer över snötäckta bergstoppar och sjöar. Väl framme vid starten gick vi upp till en utsiktsplats över starten på death road med en jesusststy och ett kors riktade mot vägen. Efter en liten stund fick vi en andra frukost av företaget som var helt underbar! Det var hemma bakat banan kaka och ost fyllda mackor samt yoghurt, kaffe, koka te och frukt. Efter frukosten tog vi på oss kläderna och skydden vi fick låna av företaget, som var förvånandesvärt fräscha och fina, de var nylon Gul med blått och grönt samt svart. Guiden gick igenom cykeln vart bormsarna var, hur man växlade samt vad man skulle tänka på vid olika underlag och situationer samt reglerna! Som var att man aldrig fick köra om den första guiden samt att följa deras handsignaler även att inte göra någonting dumdristigt. Därefter fick vi våra cyklar som vi fick öva några minuter på innan det bar iväg nerför death road.


Början av death road var asfalterad så det gick riktigt fort. Var först lite besviken, var detta verkligen death road?! Guiderna sa att vi skulle stanna ungefär var 10-15 minut under hela dagen och det gjorde vi. Dem tog jätte mkt bilder och det gjorde vi med. Men ingen träning på hur man ska kasta sig med cykeln som jag hört om tidigare ;)
Vi cyklar ca i 1,5h med alla stopp längs asfsltvögen. Galet vad fort man kan färdas när man bara behöver rulla utför och bromsa i kurvorna. Idag ska vi totalt avverka 64 km, från en höjd på 4670m till 1100 möh.


När vi avslutat asfaltbiten så får vi åka buss i ca 10 km. För det går lite upp och ner dör och vi skulle nog bara knäcka oss innan den riktiga utmaningen och den farliga biten skulle börja. Sen hamnar vi i regnskogen och tropiskt klimat nästan, tur guiden hade varnat oss att ta av oss fleecen vi hade. Vi tar en bild vid starten av death road skylten innan vi får en briefing om vad som gäller på den väg där över 300 personer per år dog…


Det är vänstertrafik på denna väg, så vi som cyklister måste hålla stupkanten när vi får möte med bilar. Dem rekommenderar oss att stanna då vi blir omkörda eller får möte med ett fordon. Låg hastighet och ögonen på vägen. Sedan rullar vi. Så galet kul, och mega mkt adrenalin. Det är verkligen stup rakt ner och smala slingriga grusvägar med stora stenar och gupp. Men känns så bra att ha valt företaget ride on med grym utrustning, mkt bättre än dem andra. Vi har även guiden som har Guinea record på att cykla från topp till Slut snabbast, 1h 15 min… vi är inte i närheten av det. Han beklagar sig att det är så platt, man måste trampa så mkt ;) En annan låg på bromsarna hela vägen utför ;)


Men vi kör samma strategi, stopp ca var 10 min (då har man hunnit 6-7 km). Härliga stupbilder, gruppbilder mm. Så himla vackra vyer, man vill bara nuta när man cyklar men för att kunna hålla lite far måste man ha ögonen på vägen. Tyvärr efter ca 1,5h så tappar vi i den snabbare gruppen dem bakre en lång stund… såklart hinner man bli orolig att det hänt ngt… såklart hade det det med… Nazia hade ramlat och fått armbågen ur led, eller ja hela armen stod åt fel håll och hon kunde inte röra den… så ambulans till sjukhuset och massa fix… Michelle är snäll och följer med henne… blir eliten annan stämning i gruppen när en skadat sig… igår mötte vi en irländare med som hade fått armen ur led… så det händer olyckor på denna väg varje dag. Men ”bara” ca 2 dödsfall per år i snitt nuförtiden sedan man drog en ny väg för den huvudsakliga trafiken.


Efter det får vi ett vad guiderna säger snackstopp men vi säger lunchstopp. Mackor, kex, dricka och massor med frukt. Så helt klart en lunch. Sedan rullar vi vidare ytterligare 2h. Flera grymma fotostopp, men galet kvavt i regnskogen. På med mygg spray!


Guiderna är grymma på engelska och Superroliga. Det enda vi vet om Nazia ännu att dem precis kommit på sjukhuset… Vi sitter på stenar, kastar ner stenar för stupet, ser vart bussar kört ner, tar hoppbilder tsm, enskilda bilder. Ja dessa guider ärmar grymma. Dem filmar oss när vi cyklar utför mm. Om ca 8 dagar kommer vi få allt detta på Dropbox, kan knappt vänta. Men redan imorgon kommer dem bästa bilderna på fb. För denna dag är helt klart den bästa på hela resan. Detta företag har som mål att åka sist på death road med, så man får ha den för sig själv utan andra cyklister. Det lyckas vi helt klart med, speciellt efter olyckan som tar lite tid.


Vi ser inga andra cyklister efter det. Bara galna busschaufförer som enligt vår mening kör alldeles för fort utför… glad vi inte åker i dessa bussar… det är verkligen adrenalin och man håller hårt i styret, inte så många enhändsre, ett misstag och man störtar utför stupet…


Vi svänger av på en liten krokig grucgrusväg innan vi till Slut är nere på 1100möh, vad lätt det är att andas. Packar in cyklarna och kläderna, så skönt att ta av sig våra supersnygga outfit. Vi köper öl både åt osss själva mennäven åt guiderna (och chaufförerna, i detta land bryr man sig inte om sånt. .. vi såg en på toppen som körde och drack 96% samtidigt… glad hann for före oss…


Skålar och sedan rullar vi för vad guiderna säger är lunchbuffe (kl 17.20…) vinäger middag. Vinf0r helt klart sist, inte en enda grupp kvar här. Här får vi bada i poolen, käkar och duscha. Inte den bästa maten men mätt blir man. Skönt att hoppa i en sval pool sen och dricka en öl i den. Vi får våra välförtjänta t-shirts med trycket ” I survived death road”, Såklart en grupp bild med den på! Seanser det bara 3h kvar i buss innan vi är hemma, vin är nere på 950möh nu så många höjd meter stt ta med. Men vilken dag alltså. Allt har varit helt perfekt (utom Nazias olycka såklsrt), från väder, till väg, äventyr och guider. Helt klart höjdpunkten på resan helt klart : D


Vi kommer hem till hotellet igen 22.20 Vi fick regn påvägen hem och åska, så himla tur vi hade. Får se galna stup, fin fullmåne och ett La Paz i nattskrud och belysning. Väl tillbaka är man ganska trött, lång dag. Sen får ci höra att Nazia måste opereras och kommer att flygas till Lima där hon ska stanna ett tag efter.. Resan är Slut för hennes del… så himla tråkigt. .. trotts armbågsskyddn så skadade hon armbågen så illa… så himla tråkigt. Vi missade även välkomstmötet med nya CEOn och de 5 nya tjejerna, stackars dem… och imorgon ska vi resa tidigt, 07.15 lämnar vi staden. Sista dagen i Bolivia, sen blir det Peru resten av resan. Säger hej då till dem 5 som lämnar oss, sedan en riktig dusch, packa och försöka hinna ikapp med bloggen. Blir nog ganska hektiska dagar nu ett tag.
Så god natt, Dags at sova, med ett stort leende på läpparna – vi överlevde världens farligaste väg!


                                                                                                     

ANNONS
Av Emma Söderlind - 27 februari 2018 05:00

Framme i La Paz 07.00 Världens högst belägna huvudstad.
La paz ligger vid foten av den snöklädda vulkanen Illimanis, samt så är staden i sig på en höjd på mellan 3800-4000möh. Det är övervägande indianer här och första blicken av stan är stt den är väldigt hektiskt och galet mkt urinvånare, i form av indianer.


Vi tar bussen till hotellet. Får byta om, borsta tänderna, gå på toaletten och lämna väskorna innan vi går tillsammans till ett svenskägt café som nog måste vara stans bästa. Grym inredning (jag tog bilder på det för stt jag gillade den så mkt ;p). Riktigt snabb service, bra på engelska och när maten väl kom var det så supergott så det finns inte :D detta var ett riktigt kalasställe. Blev havregrynsgröt med färsk frukt, juice, kaffe och macka för endast 35 kr. Helt galet vad mkt för pengarna. Sedan kommer death road företaget ride on och berättar för oss lite info, vi får prova tröjor och vantar samt betala inför imorgon.


Sedan går vi vidare till witch market. Där finns det lamafoster som är torkade (mercat de Los Bruschos ).Man kan köpa typ allt inom medicinsk folktro här , som sagt fostrets som jag nämnde innan, insekter eller alla möjliga sorters örter som ska hjälpa mot olika saker. Lamafoster används för att välsigna husbyggen. Fanns kärleksdrycker här med. Lite mkt harry potter nu då Elin beskrev bussresa som den i harry potter med ;)


Sedan går vi till centrum. Där ser vi San fransisco katedralen och La Recoleta kyrkan. Samt kongresshuset, där den nuvarande presidenten satte uppe klocka som går bak och fram, för att han sa att han skulle ändra på saker och ting … folket här gillar han inte och det är demonstrationer på gatan när vi är där mot han. Den färgglada flaggan med alla färgerna är inkafolkets, samt Bolivias och den blåa med Bolivias och inkafolkets flaggor på, det är kongressens flagga.


Ngt som kan vara kul att göra om du ngn gång är i La paz är cholita wrestling. Kvinnor som brottas…


Sedan går vi i uppförsbacke till cable caren, som byggdes 2014 (den röda, gröna och gula linjen =Bolivias flagga). Dem har ingen tunnelbana i denna stad så istället byggde man cable car emellan så folket kan jobbpendla, det har jag aldrig hört förut. För ca 1 år sedan la man till den blå och ngn färg till. Kostar bara 3 bob/per resa. Mi teleferico heter den. Superkul att få en vy över staden. Blir totalt 3 resor för oss innan vi åker till den andra staden, El Alto. Som fram till 1985 var en del av staden La Paz, men sedan blev den så stor så snabbt så idag är det en egen stad men om man inte vet bättre så tar man det för stt vara samma stad. Cable caren tar oss upp till 4065m. Där uppe är det fattigare och därför farligt att vara. Men vi är med Gino så det är okej. Vi går till ett område där dem ska kunna spå framtiden. Men tyvärr sitter dem i ett möte i 2h till så det gick inte nu… så vi får ta oss en promenad tillbaka och ta cable caren ner till kyrkogården som är känd i la paz med. För oss räcker det att se den ovanifrån. Ganska lik den i Buenos Aires.


Vi går en bra bit genom denna superstressiga stad. Galet trafik, mest galna hittills, redan skådat och nästan varit med om flera. Vi är väldigt ut tittade och man har inget sug alls att gå själv runt omkring här Gino planering är helt perfekt, vi är tillbaka på hotellet 13.10 och får checka in. Kl 14 lämnar vi in tvätt (alla varma kläder tar Slut så fort så vi ville fräscha till dem innan cusco och inkaleden), positivt överraskade att vi kunde hämta den redan ikväll.


Sedan går vi återigen till det svenska stället för lunch. Vi tyckte det var så otroligt bra. Jag beställer en quinoa soppa och Malin en ris rätt med kött. Men den var galet stark så vi fick byta… men vi kundeinte äta upp denna starka rätt helt. Men mätt blev vi iaf. Vi som gnällt påstå maten varit smaklös och när den äntligen blir smakrik blir den för stark ;p.
Sedan går vi på witches market och shoppar lite, bland annat en ny handväska till Malin då den vi tig med gått sönder 4 gånger och vi inte kan laga den mer. Sen lite andra roliga överraskningar :)


Vi möta upp igen i lobbyn ca 19. Går över på andra sidan gatan och beställer mat, blir pasta Alfredo för oss. Sedan hänger vi på 5:e våningen på hotellet i väntan på mat. Sista kvällen med gänget, imorgon kommer 5 nya och en ny CEO. Gino åker redan inatt. ..


Gino dricker en öl med oss för stt det är sista kvällen, med sin mask på som han fick av Steve. Supertrevliga som vanligt men man är väldigt trött. + vi är på hög höjd igen. Dricks ar han,kramas och säger hej då. Hämtar tvätten och sedan bums isäng. Imorgon ska vi cykla death road : D


                               

Av Emma Söderlind - 26 februari 2018 05:15

Heldag med bergsklättring i Sucre, innan resa till huvudstaden La Paz.
Imorse så vaknade jag tidigt och gick upp och tog en löptur på 2600möh. Staden är inte löpvänlig och var riktigt tråkig då gatorna gick upp och ner och man verkligen hade noll orentering. Men 5km fick jag ihop och pulsen låg högre än den brukade.


Sedan blev det frukost och tyvärr så kom lite regn nu också. Så man var inte direkt taggad på rock climbing idag. Ingen var direkt det, så vi gav nycklarna till Kristina som lovade att checka ut åt oss om vi inte var tillbaka. Pickupen kom och vi alla var nog lite tveksamma, och ännu mer blev vi när vi fick ta en liten taxi och sitta en för mkt i bilen med, trots att Jemma ställde in pga magen.


Vi åker bil uppåt (såklart mot det gråa vädret… det var inte så mkt positivt nu från ngn..). Hoppar ur och sedan provar vi ut klättring skor. Hikar upp i en brant hal stig. Tror hon som ska översätta åt oss flåsar mer än oss ;p. Jag känner att jag ligger ganska bra till gentemot dem andra i gruppen med flås, om det är tack vare löptur en eller inte vet jag inte.
Tar ca 15 min att gå där vi ska börja klättra. Jessica och Jessica är först ut. Dem klarar det galant. Sedan klättrar jag och Nazia. Riktigt skoj men var en enkel vägg. Inte alls lika utmattade som i Thailand, eller så är jag bättre tränad nu.
Andra väggen är alldeles för enkel, men det är kul att göra absailing ner iaf :)


Sedan gör Malin illa fingret tyvärr när guiden ber hon att hoppa… men hon biter ihop och kör två gånger till ändå, starkt jobbat! Mowgli blev hennes smeknamn från guiden som inte kunde uttala Malin. Det nappade alla på ganska snabbt ;). På medium väggen är det mkt roligare och jag tycker den går bra för mig med. Sedan får vi en macka, päron och chokladtårta av dem + vatten som vi fick redan innan. Vi betalade 250 bob för detta.turen alltså. Sedan tar jag och Jessica b en sväng till på medium, en som är ännu svårare och båda två tappar faktiskt taget en gång, men vi har den duktiga guiden som håller i oss. Hon den engelsktalande höll i oss en gång, det var nästan galet. Hon hade ingen ordning så han den duktiga fick fixa 2 samtidigt… sedan när Malin klättrade så bytte den engelsktalande till den duktiga tjejen, men dem strulade ganska bra så där ett tag var hon nog helt lös…


Efter ca, 3,5h på väggen var vi nöjda. Vi gick tillbaka till bilen och fick skjuts till hotellet. Var riktigt roligt att få göra ngt med kroppen, och var ganska fin utsikt över stan härifrån med. Alla hus som inte är färdigbyggda pga skatten, så länge huset inte är klart betalar man lägre skatt… men det är så många som utnyttjar det nu så inom ngt år ska det ändras. Då blir nog dessa städer ännu finare :)


Vi byter om och fräschar till oss på toaletten innan vi möter upp Gino allihopa och tar en promenad till den lokala marknaden. Där får vi smaka massa frukt som jag aldrig sett förut, ska försöka ge er namnen sen. Alla var riktigt goda. En typ skogsbanan med kärnor i. En stor grön sak som var galet god, vi tog en juice med den sen. Vi fick även smaka kaktusfrukten när den var riktigt mogen, så otroligt gott! Såg flera olika sorters passionsfrukt er och sedan hamnade vi vid en ostrukturerad, den smakade vi aldrig men den sägs ska kunna bota cancer och ska vara bra mot allt möjligt.
Finns även en nano frukt juice som ska vara galet bra. Samt naturligt viagra. Greg köper en juice som ska vara bra för tjejer, ska innehålla kvinnligt hormon. Alla tror bara han vill ragga på Gino ;) Internskämt i gruppen ;)


Vi går vidare och får se alla olika potatisar som dem odlar i Bolivia, det var inkafolket som började wtt pröva sig fram med detta. Får prova en lång smal sak som man ska tugga på, råkade få med mig en hem om ngn vill smaka sen ;)
Vi gick förbi köttdisken, åsnehuvud såg vi dör… sedan köpte vi lite lokal juice och även chorizomackor som var riktigt goda. Billiga med. Kul när Gino rekommenderar streetfood.


Blev att köpa lite sovunirerer. Ta en kaffe och en soppa på ett café med bra wifi innan vi skulle samlas upp inför vår nattbuss. Vi får trängas i en liten minivan med väskorna staplade på varandra bakom chauffören, ser inte alls säkert ut. ;p.
Galet kaos på busstationen, såna här gånger blir man glad att man åker med ngt där det är fixat. Att försöka boka här bland alla 20 olika bolag utan att kunna spanska kan inte vara kul… så tyvärr, spanska är typ ett måste om man ska resa runt och backpacka här…


Vi får gå ombord på en buss som bara har övervåning, och bara 3 säten I bred, alltså är sätena jättestora och supersnabbt. Vi får även en filt var som är supervsrm. Mysig buss! Vi rullar itid. Vi pratar första biten och sedan blir det en pod och sova resterande 9h. Sov jätte bra, även om man såklart vaknar ibland. Gino fick väcka oss på morgonen kl 07 när vi var framme i ett grått La Paz, världens högst belägna huvudstad på ca 3800möh.


                       

Av Emma Söderlind - 25 februari 2018 14:15

Vandring i Sucre (sockerstaden) och i Anderna :)
Imorse stod väckaren på kl 07. Ganska trött när man vaknade me n snabbt gick det över. Klädde på oss och var först in på frukosten. Riktigt bra, men kaffet har jag aldrig sett så svart. Sedan packade vi ihop oss och väntade in pick upen, tre minuter tidigt t.om men det var ju en privat tur idag så kanske inte så konstigt. Det skulle ta en timme tills vi var framme vid först stoppet. Blandat väder, me tyvärr såg det ut som vi körde mot det dåliga… eller ja molnigt. Fler tullstopp och dem får betala för oss. Sedan köper guiden även coca leaves för stt ge till dem lokala vi möter, för att vara snäll. En slingrig och rolig väg upp på toppen av berget som är 3 700möh. Tog ca 1h upp.


Kyrkan uppe på toppen byggdes när spanjorerna kom på 1500 talet någon gång och den byggdes där uppe för att infödingarna trodde på en helig svart sten( waka) där uppe så när spanjorerna kom förstörde dom den sten och byggde en kyrka där istället. Stenen hette någonting men jag minns inte vad tyvärr = wakka nörvi googlade.. Det fanns ett rum bredvid kyrkan som alltid står öppet för att man ska kunna gå I där och be samt göra en eld och ”offra” olika saker för att få lycka eller vad man nu önskade sig.


Inka leden byggdes för ungefär 2000 år sedan för att men lättare skulle kunna ta sig från bergen ner till djungel för att byta varor med varandra, tex så växer bara quinoa i bergen och coca löv växer bra i djungeln så det bytta bland annat det men även örtmediciner mm. Det var Dhuras (dem som väver i rött och svsrt) som lever här och byggde den. Så då lastade de varorna på lamor och gick ner till djungeln för att byta. Så den stigen är gjord för djur därför är den bred och slät dvs inga trappsteg. För ungefär 1000 år sedan kom inca folket hit och försökte byggas ihop den leden med leder från bland annat Ecuador. Till skillnad från inkaleden vi ska gå om 1v ca i Peru så är den mest bara trappsteg och smal, bara för en person. Den byggdes för springare.


När spanjorerna kom 1500 talet så högg de ner väldigt många träd som är sällsynta idag eftersom det bara växer ungefär 1 cm per år så ungefär 1 meter på 100 år. Spanjorerna högg ned dessa träd för att det var bra bränsleved samt att trät är riktigt strakt så bra att bygga tak stommar av. Dessa träd växer bara på höjder över 3000 meter över havet. Finns en bild på det längre ner. Vi började vår vandring uppe på toppen och gick utförs,med fantastiska vyer för vi gick mot blå himmel och lämnade det gråa bakom oss. Även det håll där Bolivia sluttar utåt och mot Brasiliens djungel. Vi gick mot höjderna och mot Peru. Så härliga vyer. Blir massor med bilder och guiden är fantastisk. Han frågsr om vi kommer ihåg vörldens största kaktus från saltöknen, o h visar oss en av världens minsta kaktusar som växer här. Inte alls lika taggig som den stora, och ingen frukt på denna, den blommar bara. Vi går ca 2h utför och mellan olika berg samt lite omvägar där orginalvägen har regnat bort. Vi får alltså vyer åt flera olika håll, bland annat kratern som vi ska göra nästa stopp vid. Så magiskt vackert! Högsta berget i anderna är 6500m i Bolivia.


Dem flest som lever byn nedanför berget är bönder men det finns även en vattenledning som går in till sucre och försörjer staden med vatten och några här ute jobbar med att sköta om den ledningen. Ta vattenprover osv. Vi får se den branta vägen som är smal, krokig, brant och absolut inga kanter…så ser typ alla Bolivias vägar ut så kan förstå att en av dem fick namnet death road, den ska vi cykla på onsdag : D Väl nere får guiden betala en liten avgift till den lokala byn för att vi gått stigen. Sedan kommer chauffören och plockar upp oss, det är en Supergulliga pytte hundvalp här med xD


Vi rullar genom slingriga vägar ner i den by och sedan bär det uppåt igen, mot kratern som vi först tror är en meteorit men visar sig inte vara det…hann tänka tanken att det kunde vara fdärför dinosaurierna dog ut med men det var fel..
”Kratern” är ingen riktig krater utan det är en naturligt bildad formation från när de kontinentalplattorna körde in I varandra och bildade anderna. Och bågarna är nån att vattnet eruderat bort några av de yttersta lagren på vissa ställen. Så riktigt häftigt. Vi kör igenom byn som ligger mitt i den enorma krater, upp på toppen och tar en picknicklunch där med utsikt över hela kratern. Blir macka med massa pålägg, äpple och juice. Riktigt gott. :) han är verkligen supertrevlig och vi har en riktigt trevlig dag. Sedan är det bara 5 min längs den farligaste vägen jag ngnsin åkt. Den har regnat sönder och nedanför oss är det flera 100 stup… Flera gånger kikar man ut för att se om man är kvar påvägen, men jag gillar sånt här med. Förskte filma men svårt från baksätet. Men vi hade en säker chaufför så gick galant (bilar hade kört där innan med). Vi stannar vid dinosaurier hiken. Här måste vi gå fram och tillbaka, lite mer upp och ner på ca 3600möh. Inte det värsta. Bra träning inför macchu pichu.


De olika färgerna på lagren i jordskorpan kommer från att Det är olika sammansättning av mineraler i dem, tex i det röda lagret finns det mycket järn mineraler därför låter det metalliskt när man slår på en sten från det lagret medan tex det gröna lagret består mycket av koppar mineraler. Vi kan se dinosauriefotspår långt borta genom att jag tar ett kort och vi zoomar in. Det är tydligen fotspår i nästan hela detta område, undrar varför? Aldrig hört talas om detta ngn annanstans?!
Sedan såg vi majs och att Det oftast bara växer en max två masar på varje planta, vi såg vete och en bönplanta som vi tror var black Eyed bönor. Vi gick igenom dessa åkerplöttar. Då ser guiden en fårhede som är full. Då ber han oss skynda på för när dem är full brukar dem kunna bli dryga mot turister. Inte farliga men dryga. Han försöker följa efter oss, skriker massa på spanska men ger upp sen. Men alla fulla människor är väl dryga ibland. Tragiskt dock stt det var mitt på dagen och han var stupfull och skulle passa sina får…Vi går i ca 10 min till fotspåren. Första vi får se är från en långhals. Så coolt! Verkligen enorma. Guiden berättar att om man skulle ta bort översta skiktet på hela detta område skulle man nog hitta mkt mer.


Dinosaurie fotspåren finns kvar för att när dinosaurierna gick där var det lera/gyttja och direkt efter att de gått täcktes detta lager över med ett annat sediment som inte blandas med leran de var lite som olja och vatten kan inte blandas. Sedan under årens gång havet kommit fler och fler lager av sediment ovanpå detta och trycket och tiden har gjort att den leran har blivit sten som vi kan se idag. Fotspåren kommer mest troligt från jura tideperioden som var för 65 miljoner år sedan. De Först fotspåren vi såg kom från den dinosaurien med jättelång hals och svans, den kan totalt bli 12 meter lång och väga 10 ton. Dom är växtätare och reser alltid i grupp. Nästa fotspår vi såg var från en köttätare som liknar t-rex men som är mycket mindre den kunde endast bli 8 meter hög. Först hade den gått men halvvägs hade den börjat springa, det kunde man se för först var spåren bredare och sedan blev det till en rak linje. (Dom hade en teori om att den skulle springa från som svärmor) Sedan såg vi fotspår från en taggig dinosaurie som hade som typ 4 ”tår” och den blev inte jätteroligt stor men det har varit omdiskuterat om den är växtätar eller köttätare men de har efter mångbottnade och men kommit fram till att den mest troligt var växtätare. Han berättad även att när dinosaurierna gick här var mest troligt marken plan och inte lutande som nu.


Vi stannar vid 5 olika platser med fotspår, det ena coolare än det andra. Kan knappt ta in att dem är 65 miljoner år gamla. Helt sjukt. Han har små leksaksfigutårer av dinosaurier för att visa vem som gick där. Långhals heter saltasaurius, eftersom benen efter den första av den hittades i Argentina och salta där. Vi får sedan gå i ganska mkt uppförsbacke tillbaka. Lika fina vyer fortfarande, men så fort man går uppåt så sticker andningen iväg, men ändå hanterbart. Vi rullar sedan ner till byn i kratern och stannar hemma hos en familj och får se hur dem bor.


I byn berättad han att kvinnorna väver tavlorna och i denna byn använder de bara svart och röd tråd. Det tar ungefär 2 månader att väva en bonad detta eftersom de bara kan jobba med vävning 4 timmar per dag för efter det ser dom i kors, då orkar man inte koncentrera ögonen mera. Samt för att de måste klippa lamorna och spinna tråden sedan färga den osv. Han berättade att när flickorna är ungefär 12 år så börjar de lära sig att väva från sina mammor och att de kommer ihåg mönster bara i sitt huvud det finns ingen mall att följa eller instruktion. I denna byn gör dom bara figurer som syftar till underjorden, det vill säga djävulen och andra läskiga påhittade figurer. Framsidan då är figurerna röda och baggrunden svart medan på baksidan är figurerna svart och baggrunden röd, det är på det man kan känna igen ett tyg med bra kvalité eller inte för o det ser likadant ut på båda sidorna är det en fejk. Alltså jag skulle inte ens fixa första varvet. .. det är helt sjukt. Undrar hur länge dem kommer kunna bevara denna kunskap?


Vi rullar sedan ca 1h i bil, tillbaka samma väg som vi kom. Återigen förundras man över hur vägen kan vara. Helt sjuk vilka branter, och dålig väg pga regnet, tur vi har 4x4. Vi kör uppför samma berg som vi hikade utför, här blir man nästan knäsvag. Måste var minst 600möh ner innan det tar stopp om man skulle köra av vägen… att det får och kan vara såhär. Men guiden berättar stt några lastbilar har åkt utför tyvärr pga tung last och dåliga bromsar. ..


Vi stannar på toppen med 180 graders vy över anderna och byarna nere i dalen. Så vackert :)
Sedan kör vi över toppen där vi började vandra Imorse. Det har klarnat upp 8ch nu ser vi bort mot Brasilien. Vägen ner blir mkt finare än den var påvägen upp med. Ca 18 är vi tillbaka på hotellet. Duschar, sedan går vi ut på middag med tyska paret, australienska paret och Jessica. Supertrevliga och till en mysig restaurang som Gino rekommenderade. Han kan verkligen sin sak. Bästa guiden :D


Blir lama spett med sötpotatis mos och lama burgare som vi delar, på.mkt gott! Blivit en hel del lama nu på sistone. Men kul stt prova. Smakar som en blandning av känguru och ko kommer vi fram till ;)
Sedan hem och sova. Ganska trötta efter dagen. Imorgon så blir det rockclimbing och en nattbuss till La Paz, sista stoppet i Bolivia.


                                                                                                                                   

Av Emma Söderlind - 24 februari 2018 14:30

Resdag mellan potosi och sucre
Vi klev upp kl 7:30 och gick ner till frukosten, efter att ha ätit en stor och jättegod frukost gick vi upp på rummet igen för att packa det sista innan vi skulle åka buss vidare till sucre. Under den tiden skrev vi lite till nära och kära och uppdaterade bloggen. Sedan kl9:30 bar det iväg, vi hade en privat buss med väldigt stora och bekväma säten. Bussresa var helt fantastisk! Det var helt underbara vyer över berg och dalar för vi åkte buss i 4 timmar och vi åkte ner över tusen höjdmeter så det började att bli shorts väder igen.


När vi kom fram till sucre bytte vi om och gick ut för att äta lunch, jag och Malin följde med Gino till en vegan restaurang och åt en trerätters lunch för 22 bolivianska! Helt galet billigt! Då åt vi grönsaker först sedan fick vi en grönsakssoppa till förrätt, till huvudrätt tog jag en grönsaksstuvning med ris medan Malin tog en grönsaksgruta med ris och till efterrätt fick vi fruktsallad plus fick vi dryck till maten som var någonting med kokos i.


Efter lunchen gick vi en sväng runt stan där vi boka turerna för de kommande dagarna, vi bokade hiking på söndag och bergsklättring på måndag förmiddag innan vi åker vidare. Efter det visade Gino oss en chokladaffär för tydligen ska sucre vara känd för sin choklad, men jag har aldrig hört talas om det… efter det gick vi till en affär som sålde textilier och kläder som gjort i de olika byarna runt omkring sucre. Där berättade en dam för oss om de olika byarna och vad som skiljde dem åt samt hur de gör tråden och tygerna samt varför de gör dom. Det var spännande att lyssna på men allt i butiken var riktigt dyrt men det är förståeligt eftersom en väggbodnad tar 2 månader att göra! Det tar galet lång tid. Sedan berättade hon att ullen kommer från allpaca och att den färjas med naturliga saker som växter, blommor eller insekter.
Efter det gick vi till troget där Gino berättade att staden har en lång historia och att den har haft många namn men att den fick namnet sucre efter den man som lett striden om självständighet på 1 800-talet. Han visade oss freedom house där självständigheten skrevs under och katedralen mm.


Därefter gick vi tillbaka till hotellet och gjorde oss iordning för kvällens överrasknings fest för Steve. Jag gick bort till baren som Gino hade bokat åt oss lite tidigare för att kolla om vi kunde låna några saker och för att lämna alla saker jag förberett. Efter det gjorde jag och Jemma capirinjas som vi bjöd alla på innan vi gick vidare till baren. Capirinjas blev inge bra då vi hade för lite socker och mest troligt missade vi att man skulle använda sodavatten eller något liknande, men alla försvann ändå så det fungerade!


När vi kom fram till baren så berättade jag att Steve, Michelle och Jack var lagledare för varsitt lag och att de fick välja en lagkamrat i turordning. Lagen blev: lag 1 Steve, greg, Charlie, Daniel, naschia, och Jessica b. Lag 2: Michelle, Malin, Jemma, Antonia, Jessica s och Elin. Lag 3: jack, beht, Gino, phillip, Kristina, Sara. Då satte vi oss lag vis och så beställde vi mat, när alla beställt började vi med apelsinkramar leken, det var riktigt kul att se men lag 2 vann den leken överlägset. Sedan började de individuella tävlingarna och då började vi med vem är snabbast i baren det var Steve, Michelle och Jack mot varandra och Steve vann men jack var inte långt efter sist kom Michelle. Vi lekte även vem vislar bäst innan maten som en aptitretare. Det var elin, jessica b och philip mot varandra och philip vann överlägset och det var en hårdnkamp mellan elin och jessica som till sist jessica tog hem.


Efter det åt vi mat jag och Malin delade en typisk biliviansk rätt (pique matcho) där det var pommfritt underst täckta med korv och köttbitar sedan var det kokta ägg och chilifrukter högst upp. det var riktigt gott men det var fullt med gröna chilifrukter på och Malin åt en men höll typ på att dö, var riktigt roligt var hin fick vatten av Jessica för att kunna överleva.
När alla ätit upp så lekte vi funna bunni där det var Jemma, Gino och greg mot varandra och det var så roligt här var det en riktigt hård kamp där Gino åkte ut först på 9 och så blev det lika mellan Jemma och greg på 11 funna bunni. Sedan var det vem suger bäst och då var det bara flickor det stod mellan Michelle, Kristina och naschia. naschia vann sedan Michelle och sist Kristina. ( det var dricka öl med sugrör fostast) Sedan lekte vi vem har magiska fingrar och då stod det mellan Jessica s, Gino och Daniel, där Gino vann sedan Daniel och sist Jessica. Då skulle man rulle upp ett snöre på en blyerts penna fortast. Efter det lekte vi vem har bäst sikte det stod mellan Malin, phillip och Daniel, då skulle dom kasta russin i plastmuggar men det var mörkt och riktigt svårt att se vart russin tog vägen så efter halva tiden var jag tvungen att flutta fram stolen och ställa ihop muggarna men tillslut vann Malin sedan kom phillip och sist Daniel. Sedan lekte vem har längst… det skulle stå mellan jack, Steve och Antonia men jack bangade ur så Sara fick ställa upp istället, det var vem som kunde skala ett äpple och få längst sammanhängande skal. Det gick som vänta intebjättebra för Steve men bättre för Antonia som vann. Sedan var det en sista lagtävling där man skulle sickla runt ett spelkort mellan alla lagmedlemar med bara med munnen, detta vann lag 2 med lite fusk sedan lag 3 och sist lag 1.


Efter att jag sammanställt alla poäng så stod lag 2 som vinnare deras pris var en liten mintsprit flaska (samma som gruvguiden bjöd oss på) Sedan kom lag 3 och sist lag 1. Lag 2 avslutade sitt pris väldigt fort och sedan så skulle paren leka en lek. Det handlade om att killarna skulle knyta en snöre med en korv runt höften och tjejen skulle stå på knä framför och fånga korven med munnen när killen försöker svinga den fram och tillbaka med höftrörelser. Det var riktigt roligt att kolla på och alla bjöd verkligen på sig själva även greg och Gino bildade ett par där greg fick fånga Gino korv.
Där efter skulle Gino, Steve och Jack tävla i ölhävar tävling där Steve vann sedan Gino och sist jack men det var sjukt jämnt mellan dom.


Efter det dracks det lite mer och några dansade lite grann, Elin skulle lära Malin sving men det gick inte så bra 😂 några försökte att åla runt stolen och så backs det lite till. Med det var en sjukt lyckad kväll alla hade jätteroligt och alla var jätteglada! Sedan kl 12 stängde den här baren så då gick några vidare till ett hostel som skulle ha en fest men jag och Malin gick och la oss för vi hade bokat en hiking tur imorgonbitti och vi var tvungen att kliva upp kl 7 på morgonen. Några var lite väl fulla så det gick också och lade sig men de som gick till hostlet kom hem kring kl 2.



Av Emma Söderlind - 23 februari 2018 13:30

23 februari i Potosi.
Började dagen med att Malin klev upp kl 4:30 för att hon hade en arbetsintervju med norra skogsägarna om deras aspiranttjänst. Tekniken strulade lite grann men kring halv 6 började hon prata ute i korridoren, hon pratade lika högt som vanligt och dörrarna till rummen var väldigt tunna vilket innebar att hon väckte upp hela hotellet. Det var en dam som kom ut och hysadde henne två gånger och hotell värden bad henne gå ner flera gånger, jag tänkte gå ut och säga till henne att komma in i rummet igen för jag kunde ändå inte sova när hon var ute i korridoren och pratade men ville inte störa i intervjun. Efter en timme kom hon in i rummet igen och berättade att hon hade fått tjänsten de hade lovat henne den direkt efter intervjun! Så roligt och skönt för nu kan hon bara fokusera på att ha roligt under resan och glömma jobb en liten stund. Då var klockan halv 7 och ingen av oss kunde somna om men vi låg och blunda till kvart över 7 i alla fall sedan klädde vi på oss och gick ner till frukosten. Idag bad vi om äggröra med skinka i och så åt vi massa vattenmelon och papaya och flingor med mjölk samt lite bröd. Idag hade dom gjort papaya juice vilket smakade ganska bra man är bara ovan att känna den smaken på juice. När vi hade suttit en stund kom det ner några andra från våra grupp så vi satt kvar och pratade lite grann med dom innan vi gick upp till rummet igen för att göra oss klara till gruvturen som skulle hämta upp oss kl 9. Vi kollade ut genom fönstret och det var alldeles grå mulet så vi bestämmer de oss för att ta på vandringsbyxorna. Kl 9 kom vår guide och hämtade upp oss alla skulle åka med på turen utom Beht, Michelle och Jessica S. Vi stannade först på miners market där alla gruvarbetare köper sina verktyg och material för att kunna jobba i gruvan för de måste dom betala själva. Vi gick till en affär på en gata där guiden berättade att gruvarbetarna köper mest dynamit, Koka löv och 96% alkohol! Vi luktade alla på alkoholen men det vara bara Steve som vågade smaka på den och från hans ansiktsuttryck så smakade det inge bra. Sedan skulle vi köpa presenter som vi skulle ge till gruvarbetarna och då kunde de vi välja att sköta dricka, öl, alkohol, kokalöv och dynamit! Vi köpte så klart dynamit och alkohol för så sjukt häftigt att vi faktiskt har köpt dynamit!!! Helt sjukt att man kan köpa dynamit längs gatan utan frågor eller konstigheter! Så sjuk kontrast jämfört ed hemma i Sverige. Efter det åkte vi för att ta på oss skyddskläder till vi skulle in i gruvan, vi fick låna jättefina mörkblåa kläder som hängt med sedan 70 talet säkert i one size fitts all. Sedan gummistövlar, munskydd och en jätte cool hjälm med en lampa längst fram, en hjälm som man tänker på när an tänker på gruvarbetare. När alla fått på sig sina kläder åkte vi vidare till en fabrik där dom separerar metallerna silver och zink från resten. Fabriken hade tyvärr stängt idag enligt guiden på grund utav tekniska problem. Men det var häftigt att se fabriken i alla fall, guiden berättade att först krossade de malmen till ett pulver sedan blandade dom det med vatten, den blandningen transporterades sedan vidare till nästa maskin där ett ämne tillsattes för att reagera med silvret så att det flyter upp till ytan och kan separeras från resten sedan sker samma process med zinken men då använder dom ett annat ämne. Han berättade även att ägs av en privat person som köper malmen av gruvarbetarna och att han betalar beroende på marknadsvärde och på kvantitet och kvalité. Kvalitén kollar dom genom att ta stickprov och kolla sammansättningen i malmen och det görs på labbet som ägs av separationsfabriken. Guiden sa att dessa beräkningar aldrig är sanningsenliga dvs att fabriksägaren lurar av gruvarbetarna massa pengar, därför är fabriksägarna miljonärer medan många gruvarbetarna bara klarar av vardagen. Efter det åkte vi upp till gruvan, när vi kom upp dit gick vi in i ett litet hål i berget, man var tvungen att huka sig jättemycket för att komma in i gruvan. När vi gått en liten bit stannade vi vid en staty som skulle likna djävulen för dom tror att det är han som styr över vad som händer under jorden. Guiden berättade att gruvarbetarna på fredagar brukar sitta och dricka och prata vid statyn och ge både alkohol och öl till guden samt dricka för att hedra honom, då brukar dom börja med en shot med rent 96% sprit sedan späder de ut den med vatten. Sedan tog han fram en flaska med 96% alkohol som vi skickade runt för man ska hälla lite på golvet åt guden och sedan dricka lite själv.


Vi gick vidare till ett stopp där en man var långt ner och dem höll på hissanupp material mellan våningarna. Då rasar det plötsligt bakom oss och oj vad alla blir rädda, men enligt guiden så var det folk som tippade material uppifrån… jag var inte lika övertygad. Här stod man och lastade skottkärror med… ett av dem tyngre jobben i gruvan…


Nästa stopp blev där dem höll på att borra.. så dammigt det var i luften där. Där fick flera panik typ. Svårt att andas, men ändå coolt att se. Vi stannade även i en gång där arbetarna tagit rast efter att ha arbetat sedan 01 inatt. Dem satt och drack alkohol i mörkret och hade som slutat för dagen. Vi fick dricka deras sprit ur en apelsin, och som innan skulle man offra lite till gruvan. Sedan fick de såklart en spritflaska av oss med. Vi gav bort lite gåvor hit och dit. Alla som fick ngt av oss ville dela med oss direkt. Varje stopp vi gjorde gav vi bort någonting till de arbetare som var där, guiden berättade vad vi skulle ge bort hela tiden, det var bra annars hade vi nog gett bort allt vi hade på först stoppet. Här satt vi vid ett jättestort hål och var tvungen att gå över ett djupt hål på bara två plankor! Det enda som eventuellt kunnat hindra en från att ramla ner var en gruvarbetare som stod och täckte en liten del av hålet. Här var det ytligare tre stycken som lämnade och gick ut. Vi stannade även en kort stund för att titta på en som manuellt högg/krossade stenar med en slägga, och det var så varmt där att jag höll på att svettas ihjäl så jag fattar inte hur han orkade jobba. Guiden visade oss en av de kluvna stenarna där det var en åder av silver i, det var riktigt häftigt att se! Sedan kom vi till sista stoppet på turen där vi fick sätta oss med guiden berättade hur arbetarna har det. Han berättade bland annat om att han började arbeta I gruvan när han var 10 år gammal med sin pappa och sina 4 bröder. Men nu för tiden arbetar inte så många barn i gruvan. Han berättade även att när han var 14 år fick han börja hugga hål för dynamiten och att på en hel arbetsdag (8tim) hann han max hugga 2 stycken hål. Bara för några år sedan började de att använda borrmaskiner men det finns fortfarande de som manuellt hugger upp hålen för dynamiten. Med borrmaskinen tar det bara 5 minuter att borra ett hål som jämförelse. Sedan frågade någon om det hände mycket olyckor och då svarade han nej men han berättade tidigare att hans bror ramlat ner i ett hål och slagit sönder hela ansiktet och att det bara var änglavakt att han överlevde, så att det inte händer mycket olyckor får man nog ta med en nypa salt. Efter det fick vi smaka på en grön söt dryck som smakade mint som alltid ska man först hälla lite åt gruvan och sedan dricka själv. Under tiden vi stod och pratade passerade många män med fullastade skottkärror med malm som det manuellt styrde ut ur gruvan, det var enligt guiden det jobbigaste arbetsuppgiften i gruvan och det syntes på de som styrde skottkärrorna de var alldeles svettiga och så helt färdiga ut. Jag fattar inte hur de orkar med de, för ibland var man tvungen att gå dubbelvikt för att inte stöta huvudet i taket och då samtidigt styra en skottkärra som vägde gud vet hur mycket det skulle jag verkligen inte vilja göra! Plötsligt skrek någon Litet längre in i gruvan något på spanska och våra guide svarade på spanska och sedan sa han till oss att nu ska dom alldeles strax spränga där vi var och kollade när de borrade hål. Någon minut senare kom första smällen som var riktigt hög och man kände att marken skakade, kort där efter kom det en andra, tredje och fjärde smäll som också var höga. Därefter kom det fem stycken smällar till och de sista var ganska dova. Guiden sa att det berodde på att vid det laget hade det hunnit att rasa ner malm på den sista dynamiten vilket gjorde att smällarna blev dova. Efter det gick vi ut ur gruvan och ner till bussen där de som lämnade turen stod och väntade på oss. Vi åkte ner till huset där vi bytte kläder förra gången och på vägen ner var Malin så kissnödig att hon höll på att dö, som tur var fanns det en toalett när vi kom fram. Vi bytte snabbt om och tackade guiden för en riktigt intressant, spännande och rolig tur sedan körde chauffören tillbaka oss till hotellet. Där väntad Gino och de som inte följde med på turen på oss för att vi skulle följas och äta lunch. Vi gick till ett ställe som låg precis bredvid san Fransisco kyrkan. Vi delade upp oss i två bord och hela vårt bort beställde sett menyn där man fick äta hur mycket sallad man ville och så fick vi en jättegod majs soppa till förrätt, jag tog spagetti Boulognes medan Malin tog kyckling med svampsås och till efterrätt fick vi papayaglass. Allting var riktigt gott och jag och Malin delade som vanligt på huvudrätten så vi fick smaka på båda. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och duschade och gjorde oss fräsa tills mötet med Gino kl 18:30 uppe i teverummet. Väl på Mötet gick han igenom de sista dagarna på resan och gav oss många bra tipps på vad man kan göra mm. Det var ett riktigt lättsamt och roligt möte där vi skojade mycket och Malin skrattade så mycket en gång att hon grät. Efter det gick vi alla ut för att äta middag, några gick och åt lama på en restaurang men många gick till ett mack ställena om Gino rekommendera eftersom vi åt en så sen lunch så var många inte så hungriga. Det var riktigt goda mackor jag och Malin tog varsin macka men det borde vi inte ha gjort då de var riktigt stora! Men de kostar bara 23 kronor så det var inte så farligt. Efter middagen gick vi alla tillbaka till hotellet och Malin var ganska trött efter att ha klivit upp vid 4:30.


                                                                                 

Av Emma Söderlind - 22 februari 2018 00:30

Potosi - en UNESCO stad sedan 1987 och en av världens högsta belägna städer. 4060möh.
Imorse när vi skulle få ha sovmorgon så vaknade jag såklart redan kl 06… gjorde klart blogg med bilder och text innan jag väckte Malin och sa att jag går ner till frukosten, vrålhungrig kl 08. Riktigt bra frukost var det. Sedan får vi en karta och tar oss en promenad runt staden (som är mysig med galet små gator och gångvägar ) men svår att hitta i då den går upp och ner ganska mkt. Men till Slut så. Vi får fina vyer mot cerro Rico, silvergruvsn i staden. Som upptäcktes 1546, långt innan av Lokal befolkningen men dem trodde inte på att man skulle ta av berget (som för dem var en gud), men det brydde sig inte spanjorerna om. Dem forsade slet guld och silver till Europa och blev rika…slavar fick jobba i gruvan… den ligger på ca 4300möh där man kan besöka gruvan. Första året kom det 2000 spanjorer för att söka lyckan, året efter kom ytterligare 2000 till.


Vi hittar lite kyrkor, torget och det är galet mkt folk ute, stor skillnad mot tidigare städer. Alla kvinnorna går omkring i lokala kläder och nu får man verkligen känslan av det Sydamerika som jag såg fram emot. Både män och kvinnor har hatt hela tiden.


Det är ganska kallt ute, så vi kommer tillbaka till hotellet ca 10.45 Kl 12 ska vi samlas för en promenad med Gino runt staden och boka en gruvtur för imorgon. Den har jag sett fram emot :)


Hänger på rummet och sedan går vi ut. Han visar lite lokala restauranger, torget och vi får höra lite historia. Finns ett av Bolivias viktigaste museum här, mint house. Det var där man började trycka dem första mynten i silver för länge sedan, uttrycket ”worth a Potosi” sägs än idag, och betyder värt en förmögenhet då just denna gruva gjorde många rik. Det var en av världens rikaste städer och det är därför som det står så pampiga kyrkor i vartannat kvarter.
Det jobbar ca 10’000 jobbar i gruvan, för några år sedan förbjöd man barn att arbeta där. Men man bryter allt fortfarande för hand. Blir spännande att se imorgon. När det kommer lite regn så går vi och får mer info av pedro om gruvturen imorgon. Vi bokar den och sedan går vi förbi den lokala marknaden där dem säljer glass som är helt ok att äta. För dem använder kokat vatten till den. Ser ganska goda ut :)


Vi går tsm alla 19 och käkar på en lokal restaurang efter stt vi tagit ut pengar (äntligen gratis uttsg). Blir torkat lama kött (supergott) och vit majs till det för migoch Malin samt lama korv med potatismos, supergott. Vi drack även den lokala ölen Potosina. Sedan så går några tillbaka till hotellet, men vi följer med några till den lokala marknaden där allt utom en butik är stängd (för lite turister här nu).Gino visar oss vad vi ska tänka på när vi ska köpa alpacka tröjor (som är bättre än lamatröjor), för det finns många dåliga kopior blandat med annat.


Sedan går vi och kikar runt staden, på den lokala marknaden där dem verkligen säljer allt möjligt… går flera små gator och Malin lyckas köpa sig ett par fingervantar. Mkt bröd säljer dem på gatorna och allmänt streetfood. Så många lokala ute med och galen trafik. Men nästan ings turister se vi. Dem andra ger upp efter detta, men jag och Malin tar ytterligare en sväng förbi alla kyrkorna I staden, Santa Maria som är sedan 1600 talet och San fransisco church. Återigen får vi fina utsikter över omgivningen från olika gator. Finns ett skytower där man kan äta lunch i, man tar en cable car dit tror jag.
Vi går och köper en glass och shoppar lite på supermarketen, där får jag impuls att ordna lite lekar och tävlingar till Steve s birthday på lördag (när jag såg marsmallowsen; )). Vi möts uppe på tredje våningen med lite snacks kl 19 utan middag (blev så sen lucnh). Tittar på en film tsm, riktigt mysigt. Såg på american made, en verklighetsbaserad historia om knarksmugglingen mellanom Latinamerika och USA. Riktigt bra. Sedan är vi trötta och Malin ska upp 04.30 för en arbetsintervju imorgonbitti så går och lägger oss.


                                               

Presentation


Adventure must start with running away from home! My adventure will start 17th January 2012! And after that it never gonna end, travel is lika a drug for me! ;)

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28
<<< Februari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ notimetolose med Blogkeen
Följ notimetolose med Bloglovin'

My travels!

Gästbok - lämna ett litet fotavtryck här :)


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se